箴言 知恵の泉 12
1 訓誨を愛する者は知識を愛す 懲戒を惡むものは畜のごとし
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 善人はヱホバの恩寵をうけ 惡き謀略を設くる人はヱホバに罰せらる
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 人は惡をもて堅く立ことあたはず 義人の根は動くことなし
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 賢き婦はその夫の冠弁なり 辱をきたらする婦は夫をしてその骨に腐あるが如くならしむ
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 義者のおもひは直し 惡者の計るところは虚偽なり
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 惡者の言は人の血を流さんとて伺ふ されど直者の口は人を救ふなり
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 惡者はたふされて無ものとならん されど義者の家は立べし
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 人はその聰明にしたがひて譽られ 心の悖れる者は藐めらる
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 卑賤してしもべある者は自らたかぶりて食に乏き者に愈る
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 義者はその畜の生命を顧みる されど惡者は殘忍をもてその憐憫とす
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 おのれの田地を耕すものは食にあく 放蕩なる人にしたがふ者は智慧なし
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 惡者はあしき人の獲たる物をうらやみ 義者の根は芽をいだす
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 惡者はくちびるの愆によりて罟に陷る されど義者は患難の中よりまぬかれいでん
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 人はその口の徳によりて福祉に飽ん 人の手の行爲はその人の身にかへるべし
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 愚なる者はみづからその道を見て正しとす されど智慧ある者はすすめを容る
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 愚なる者はただちに怒をあらはし 智きものは恥をつつむ
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 眞實をいふものは正義を述べ いつはりの證人は虚偽をいふ
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 妄りに言をいだし劍をもて刺がごとくする者あり されど智慧ある者の舌は人をいやす
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 眞理をいふ口唇は何時までも存つ されど虚偽をいふ舌はただ瞬息のあひだのみなり
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 惡事をはかる者の心には欺詐あり 和平を謀る者には歓喜あり
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 義者には何の禍害も來らず 惡者はわざはひをもて充さる
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 いつはりの口唇はヱホバに憎まれ 眞實をおこなふ者は彼に悦ばる
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 賢人は知識をかくす されど愚なる者のこころは愚なる事を述ぶ
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 勤めはたらく者の手は人ををさむるにいたり惰者は人に服ふるにいたる
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 うれひ人の心にあれば之を屈ます されど善言はこれを樂します
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 義者はその友に道を示す されど惡者は自ら途にまよふ
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 惰者はおのれの猟獲たる物をも燔ず 勉めはたらくことは人の貴とき寳なり
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 義しき道には生命ありその道すぢには死なし
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
