箴言 知恵の泉 12
1 訓誨を愛する者は知識を愛す 懲戒を惡むものは畜のごとし
Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
2 善人はヱホバの恩寵をうけ 惡き謀略を設くる人はヱホバに罰せらる
Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
3 人は惡をもて堅く立ことあたはず 義人の根は動くことなし
Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
4 賢き婦はその夫の冠弁なり 辱をきたらする婦は夫をしてその骨に腐あるが如くならしむ
En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
5 義者のおもひは直し 惡者の計るところは虚偽なり
De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
6 惡者の言は人の血を流さんとて伺ふ されど直者の口は人を救ふなり
De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
7 惡者はたふされて無ものとならん されど義者の家は立べし
De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
8 人はその聰明にしたがひて譽られ 心の悖れる者は藐めらる
Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
9 卑賤してしもべある者は自らたかぶりて食に乏き者に愈る
Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10 義者はその畜の生命を顧みる されど惡者は殘忍をもてその憐憫とす
Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11 おのれの田地を耕すものは食にあく 放蕩なる人にしたがふ者は智慧なし
Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12 惡者はあしき人の獲たる物をうらやみ 義者の根は芽をいだす
Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13 惡者はくちびるの愆によりて罟に陷る されど義者は患難の中よりまぬかれいでん
Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14 人はその口の徳によりて福祉に飽ん 人の手の行爲はその人の身にかへるべし
Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15 愚なる者はみづからその道を見て正しとす されど智慧ある者はすすめを容る
Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16 愚なる者はただちに怒をあらはし 智きものは恥をつつむ
En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17 眞實をいふものは正義を述べ いつはりの證人は虚偽をいふ
Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18 妄りに言をいだし劍をもて刺がごとくする者あり されど智慧ある者の舌は人をいやす
Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19 眞理をいふ口唇は何時までも存つ されど虚偽をいふ舌はただ瞬息のあひだのみなり
En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20 惡事をはかる者の心には欺詐あり 和平を謀る者には歓喜あり
De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21 義者には何の禍害も來らず 惡者はわざはひをもて充さる
Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22 いつはりの口唇はヱホバに憎まれ 眞實をおこなふ者は彼に悦ばる
Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
23 賢人は知識をかくす されど愚なる者のこころは愚なる事を述ぶ
En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
24 勤めはたらく者の手は人ををさむるにいたり惰者は人に服ふるにいたる
En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
25 うれひ人の心にあれば之を屈ます されど善言はこれを樂します
Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
26 義者はその友に道を示す されど惡者は自ら途にまよふ
Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
27 惰者はおのれの猟獲たる物をも燔ず 勉めはたらくことは人の貴とき寳なり
Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
28 義しき道には生命ありその道すぢには死なし
På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
