ヨブ 記 41
1 なんぢ鈎をもて鱷を釣いだすことを得んや その舌を糸にひきかくることを得んや
Kan du draga upp Leviatan med krok och med en metrev betvinga hans tunga?
2 なんぢ葦の繩をその鼻に通し また鈎をその齶に衝とほし得んや
Kan du sätta en sävhank i hans nos eller borra en hake genom hans käft?
3 是あに頻になんぢに願ふことをせんや 柔かになんぢに言談んや
Menar du att han skall slösa på dig många böner eller tala till dig med mjuka ord?
4 あに汝と契約を爲んや なんぢこれを執て永く僕と爲しおくを得んや
Att han skall vilja sluta fördrag med dig, så att du finge honom till din träl för alltid?
5 なんぢ鳥と戲むるる如くこれとたはむれ また汝の婦人等のために之を繋ぎおくを得んや
Kan du hava honom till leksak såsom en fågel och sätta honom i band åt dina tärnor?
6 また漁夫の社會これを商貨と爲して商賣人の中間に分たんや
Pläga fiskarlag köpslå om honom och stycka ut hans kropp mellan krämare?
7 なんぢ漁叉をもてその皮に滿し 魚矛をもてその頭を衝とほし得んや
Kan du skjuta hans hud full med spjut och hans huvud med fiskharpuner?
8 手をこれに下し見よ 然ばその戰鬪をおぼえて再びこれを爲ざるべし
Ja, försök att bära hand på honom du skall minnas den striden och skall ej föra så mer.
9 視よその望は虚し 之を見てすら倒るるに非ずや
Nej, den sådant vågar, hans hopp bliver sviket, han fälles till marken redan vid hans åsyn.
10 何人も之に激する勇氣あるなし 然ば誰かわが前に立うる者あらんや
Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
11 誰か先に我に與へしところありて我をして之に酬いしめんとする者あらん 普天の下にある者はことごとく我有なり
Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
12 我また彼者の肢體とその著るしき力とその美はしき身の構造とを言では措じ
Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
13 誰かその外甲を剥ん 誰かその雙齶の間に入ん
Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
14 誰かその面の戸を開きえんや その周圍の齒は畏るべし
Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
15 その並列る鱗甲は之が誇るところ その相闔たる樣は堅く封じたるがごとく
Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
16 此と彼とあひ接きて風もその中間にいるべからず
Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
17 一々あひ連なり堅く膠て離すことを得ず
Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
18 嚔すれば即はち光發す その目は曙光の眼瞼(を開く)に似たり
När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
19 その口よりは炬火いで火花發し
Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
20 その鼻の孔よりは煙いできたりて宛然葦を焚く釜のごとし
Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
21 その氣息は炭火を爇し 火燄その口より出づ
Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
22 力氣その頸に宿る 懼るる者その前に彷徨まよふ
På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
23 その肉の片は密に相連なり 堅く身に着て動かす可らず
Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
24 その心の堅硬こと石のごとく その堅硬こと下磨のごとし
Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
25 その身を興す時は勇士も戰慄き 恐怖によりて狼狽まどふ
När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
26 劍をもて之を撃とも利ず 鎗も矢も漁叉も用ふるところ無し
Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
27 是は鐡を見ること稿のごとくし銅を見ること朽木のごとくす
Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
28 弓箭もこれを逃しむること能はず 投石機の石も稿屑と見做る
Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
29 棒も是には稿屑と見ゆ 鎗の閃めくを是は笑ふ
ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
30 その下腹には瓦礫の碎片を連ね 泥の上に麥打車を引く
På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
31 淵をして鼎のごとく沸かへらしめ 海をして香油の釜のごとくならしめ
Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
32 己が後に光る道を遺せば淵は白髮をいただけるかと疑がはる
Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
33 地の上には是と並ぶ者なし 是は恐怖なき身に造られたり
Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
34 是は一切の高大なる者を輕視ず 誠に諸の誇り高ぶる者の王たるなり
På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
