ヨブ 記 31

1 我わが目と約を立たり 何ぞ小艾を慕はんや

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 然せば上より神の降し給ふ分は如何なるべきぞ 高處より全能者の與へ給ふ業は如何なるべきぞ

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 惡き人には滅亡きたらざらんや 善らぬ事を爲す者には常ならぬ災禍あらざらんや

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 彼わが道を見そなはし わが歩履をことごとく數へたまはざらんや

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 我虚誕とつれだちて歩みし事ありや わが足虚僞に奔從がひし事ありや

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 請ふ公平き權衡をもて我を稱れ 然ば神われの正しきを知たまはん

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 わが歩履もし道を離れ わが心もしわが目に隨がひて歩み わが手にもし汚のつきてあらば

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 我が播たるを人食ふも善し わが產物を根より拔るるも善し

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 われもし婦人のために心まよへる事あるか 又は我もしわが隣の門にありて伺ひし事あらば

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 わが妻ほかの人のために臼磨き ほかの人々かれの上に寢るも善し

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 其は是は重き罪にして裁判人に罰せらるべき惡事なればなり

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 是はすなはち滅亡にまでも燬いたる火にしてわが一切の產をことごとく絶さん

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 わが僕あるひは婢の我と辯爭ひし時に我もし之が權理を輕んぜし事あらば

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 神の起あがりたまふ時には如何せんや 神の臨みたまふ時には何と答へまつらんや

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 われを胎内に造りし者また彼をも造りたまひしならずや われらを腹の内に形造りたまひし者は唯一の者ならずや

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 我もし貧き者にその願ふところを獲しめず 寡婦をしてその目おとろへしめし事あるか

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 または我獨みづから食物を啖ひて孤子にこれを啖はしめざりしこと有るか

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 (却つて彼らは我が若き時より我に育てられしこと父におけるが如し 我は胎内を出てより以來寡を導びく事をせり)

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 われ衣服なくして死んとする者あるひは身を覆ふ物なくして居る人を見し時に

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 その腰もし我を祝せず また彼もしわが羊の毛にて温まらざりし事あるか

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 われを助くる者の門にをるを見て我みなしごに向ひて手を上し事あるか

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 然ありしならば肩骨よりしてわが肩おち骨とはなれてわが腕折よ

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 神より出る災禍は我これを懼る その威光の前には我 能力なし

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 我もし金をわが望となし 精金にむかひて汝わが所賴なりと言しこと有か

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 我もしわが富の大なるとわが手に物を多く獲たることを喜びしことあるか

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 われ日の輝くを見または月の輝わたりて歩むを見し時

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 心竊にまよひて手を口に接しことあるか

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 是もまた裁判人に罪せらるべき惡事なり 我もし斯なせし事あらば上なる神に背しなり

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 我もし我を惡む者の滅亡るを喜び 又は其災禍に罹るによりて自ら誇りし事あるか

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 （我は之が生命を呪ひ索めて我口に罪を犯さしめし如き事あらず）

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 わが天幕の人は言ずや彼の肉に飽ざる者いづこにか在んと

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 旅人は外に宿らず わが門を我は街衢にむけて啓けり

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 我もしアダムのごとくわが罪を蔽ひ わが惡事を胸に隱せしことあるか

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 すなはち大衆を懼れ宗族の輕蔑に怖ぢて口を閉ぢ門を出ざりしごとき事あるか

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 嗚呼われの言ところを聽わくる者あらまほし(我が花押ここに在り 願くは全能者われに答へたまへ)我を訴ふる者みづから訴訟状を書け

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 われ必らず之を肩に負ひ冠冕のごとくこれを首に結ばん

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 我わが歩履の數を彼に述ん 君王たる者のごとくして彼に近づかん

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 わが田圃號呼りて我を攻め その阡陌ことごとく泣さけぶあるか

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 若われ金を出さずしてその產物を食ひ またはその所有主をして生命を失はしめし事あらば

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 小麥の代に蒺藜生いで 大麥のかはりに雜草おひ出るとも善し ヨブの詞をはりぬ

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.