ヨブ 記 21
1 ヨブこたへて曰く
Därefter tog Job till orda och sade:
2 請ふ汝等わが言を謹んで聽き 之をもて汝らの慰藉に代よ
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 先われに容して言しめよ 我が言る後なんぢ嘲るも可し
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 わが怨言は世の人の上につきて起れる者ならんや 我なんぞ氣をいらだつ可らざらんや
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 なんぢら我を視て驚き手を口にあてよ
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 われ思ひまはせば畏しくなりて身體しきりに戰慄く
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 惡き人何とて生ながらへ 老かつ勢力強くなるや
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 その子等はその周圍にありてその前に堅く立ち その子孫もその目の前に堅く立べし
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 またその家は平安にして畏懼なく 神の杖その上に臨まじ
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 その牡牛は種を與へて過らず その牝牛は子を產てそこなふ事なし
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 彼等はその少き者等を外に出すこと群のごとし その子等は舞をどる
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 彼等は鼓と琴とをもて歌ひ 笛の音に由て樂み
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 然はあれども彼等は神に言らく我らを離れ賜へ 我らは汝の道をしることを好まず
Och de sade dock till Gud: "Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 全能者は何者なれば我らこれに事ふべき 我儕これに祈るとも何の益を得んやと
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?"
16 視よ彼らの福祿は彼らの力に由にあらざるなり 惡人の希圖は我の與する所にあらず
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 惡人のその燈火を滅るる事幾度ありしか その滅亡のこれに臨む事 神の怒りて之に艱苦を蒙らせたまふ事幾度有しか
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 かれら風の前の藁の如く 暴風に吹さらるる籾殼の如くなること幾度有しか
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 神かれの愆を積たくはへてその子孫に報いたまふか 之を彼自己の身に報い知しむるに如ず
"Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska." Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 かれをして自らその滅亡を目に視させ かつ全能者の震怒を飮しめよ
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 その月の數すでに盡るに於ては何ぞその後の家に關はる所あらん
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 神は天にある者等をさへ審判たまふなれば誰か能これに知識を敎へんや
"Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?"
23 或人は繁榮を極め全く平穩にかつ安康にして死に
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 その器に乳充ち その骨の髓は潤ほへり
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 また或人は心を苦しめて死し 終に福祉をあぢはふる事なし
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 是等は倶に齊しく塵に臥して蛆におほはる
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 我まことに汝らの思念を知り 汝らが我を攻撃んとするの計略を知る
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 なんぢらは言ふ王侯の家は何に在る 惡人の住所は何にあると
I spörjen ju: "Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?"
29 汝らは路往く人々に詢ざりしや 彼等の證據を曉らざるや
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 すなはち滅亡の日に惡人遺され 烈しき怒の日に惡人たづさへ出さる
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 誰か能かれに打向ひて彼の行爲を指示さんや 誰か能彼の爲たる所を彼に報ゆることを爲ん
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 彼は舁れて墓に到り 塚の上にて守護ることを爲す
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 谷の土塊も彼には快し 一切の人その後に從ふ 其前に行る者も數へがたし
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 旣に是の如くなるに汝等なんぞ徒に我を慰さめんとするや 汝らの答ふる所はただ虚僞のみ
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
