ヨブ 記 10

1 わが心生命を厭ふ 然ば我わが憂愁を包まず言あらはし わが魂神の苦きによりて語はん

Min själ är led vid livet. Jag vill giva fritt lopp åt min klagan, jag vill tala i min själs bedrövelse.

2 われ神に申さん 我を罪ありしとしたまふ勿れ 何故に我とあらそふかを我に示したまへ

Jag vill säga till Gud: Döm mig icke skyldig; låt mig veta varför du söker sak mot mig.

3 なんぢ虐遇を爲し 汝の手の作を打棄て惡き者の謀計を照すことを善としたまふや

Anstår det dig att öva våld, att förkasta dina händers verk, medan du låter ditt ljus lysa över de ogudaktigas rådslag?

4 汝は肉眼を有たまふや 汝の觀たまふ所は人の觀るがごとくなるや

Har du då ögon som en varelse av kött, eller ser du såsom människor se?

5 なんぢの日は人間の日のごとく 汝の年は人の日のごとくなるや

Är din ålder som en människas ålder, eller äro dina år såsom en mans tider,

6 何とて汝わが愆を尋ねわが罪をしらべたまふや

eftersom du letar efter missgärning hos mig och söker att hos mig finna synd,

7 されども汝はすでに我の罪なきを知たまふ また汝の手より救ひいだし得る者なし

du som dock vet att jag icke är skyldig, och att ingen finnes, som kan rädda ur din hand?

8 汝の手われをいとなみ我をことごとく作れり 然るに汝今われを滅ぼしたまふなり

Dina händer hava danat och gjort mig, helt och i allo; och nu fördärvar du mig!

9 請ふ記念たまへ 汝は土塊をもてすてるがごとくに我を作りたまへり 然るに復われを塵に歸さんとしたまふや

Tänk på huru du formade mig såsom lera; och nu låter du mig åter varda till stoft!

10 汝は我を乳のごとく斟ぎ牛酪のごとくに凝しめたまひしに非ずや

Ja, du utgöt mig såsom mjölk, och såsom ostämne lät du mig stelna.

11 汝は皮と肉とを我に着せ骨と筋とをもて我を編み

Med hud och kött beklädde du mig, av ben och senor vävde du mig samman.

12 生命と恩惠とをわれに授け我を眷顧てわが魂神を守りたまへり

Liv och nåd beskärde du mig, och genom din vård bevarades min ande.

13 然はあれど汝これらの事を御心に藏しおきたまへり 我この事汝の心にあるを知る

Men därvid gömde du i ditt hjärta den tanken, jag vet att du hade detta i sinnet:

14 我もし罪を犯さば汝われをみとめてわが罪を赦したまはじ

om jag syndade, skulle du vakta på mig och icke lämna min missgärning ostraffad.

15 我もし行状あしからば禍あらん 假令われ義かるとも我頭を擧じ 其は我は衷に羞耻充ち 眼にわが患難を見ればなり

Ve mig, om jag befunnes vara skyldig! Men vore jag än oskyldig, så finge jag ej lyfta mitt huvud, jag skulle mättas av skam och skåda min ofärd.

16 もし頭を擧なば獅子のごとくに汝われを追打ち 我身の上に復なんぢの奇しき能力をあらはしたまはん

Höjde jag det likväl, då skulle du såsom ett lejon jaga mig och alltjämt bevisa din undermakt på mig.

17 汝はしばしば證する者を入かへて我を攻め 我にむかひて汝の震怒を増し新手に新手を加へて我を攻めたまふ

Nya vittnen mot mig skulle du då föra fram och alltmer låta mig känna din förtörnelse; med skaror efter skaror skulle du ansätta mig.

18 何とて汝われを胎より出したまひしや 然らずば我は息絶え目に見らるること無く

Varför lät du mig då komma ut ur modersskötet? Jag borde hava förgåtts, innan något öga såg mig,

19 曾て有ざりし如くならん 即ち我は胎より墓に持ゆかれん

hava blivit såsom hade jag aldrig varit till; från moderlivet skulle jag hava förts till graven.

20 わが日は幾時も无きに非ずや 願くは彼姑らく息て我を離れ我をして少しく安んぜしめんことを

Kort är ju min tid; må han då låta mig vara, lämna mig i fred, så att jag får en flyktig glädje,

21 我が往て復返ることなきその先に斯あらしめよ 我は暗き地死の蔭の地に往ん

innan jag går hädan, för att aldrig komma åter, bort till mörkrets och dödsskuggans land,

22 この地は暗くして晦冥に等しく死の蔭にして區分なし 彼處にては光明も黑暗のごとし

till det land vars dunkel är såsom djupa vatten, dit där dödsskugga och förvirring råder, ja, där dagsljuset självt är såsom djupa vatten.