伝道者の書 1
1 ダビデの子 ヱルサレムの王 傳道者の言
Detta är Predikarens ord, Davids sons, Konungs i Jerusalem.
2 傳道者言く 空の空 空の空なる哉 都て空なり
Allt är fåfängelighet, sade Predikaren; allt är icke annat än fåfängelighet.
3 日の下に人の勞して爲ところの諸の動作はその身に何の益かあらん
Hvad hafver menniskan mer af alla sine mödo, som hon hafver under solene?
4 世は去り世は來る 地は永久に長存なり
En slägt förgås, den andra kommer till; men jorden blifver evinnerliga.
5 日は出で日は入り またその出し處に喘ぎゆくなり
Solen går upp, och går neder, och löper till sitt rum, att hon der igen uppgå skall.
6 風は南に行き又轉りて北にむかひ 旋轉に旋りて行き 風復その旋轉る處にかへる。
Vädret går söder ut, och kommer norr igen, och åter på det rum igen, der det begynte.
7 河はみな海に流れ入る 海は盈ること無し 河はその出きたれる處に復還りゆくなり
Alla floder löpa i hafvet, dock varder icke hafvet dess fullare; till det rum, der de utflyta, dit flyta de igen.
8 萬の物は勞苦す 人これを言つくすことあたはず 目は見に飽ことなく耳は聞に充ること無し
All ting är mödosam, så att ingen kan uttalat. Ögat ser sig aldrig mätt, och örat hörer sig aldrig mätt.
9 曩に有し者はまた後にあるべし 曩に成し事はまた後に成べし 日の下には新しき者あらざるなり
Hvad är det, som skedt är? Detsamma, som härefter ske skall. Hvad är det man gjort hafver? Detsamma, som man härefter ännu göra skall; och sker intet nytt under solene.
10 見よ是は新しき者なりと指て言べき物あるや 其は我等の前にありし世々に旣に久しくありたる者なり
Sker ock något, der man af sägs kan: Si, det är nytt? Ty det är ock förr skedt i de förra tider, som för oss varit hafva.
11 己前のものの事はこれを記憶ることなし 以後のものの事もまた後に出る者これをおぼゆることあらじ
Man kommer intet ihåg, huru det tillförene gånget är, ej heller kommer man ihåg, hvad härefter kommer, när dem som tillkommande äro.
12 われ傳道者はヱルサレムにありてイスラエルの王たりき
Jag, Predikare, var Konung öfver Israel i Jerusalem;
13 我心を盡し智慧をもちひて天が下に行はるる諸の事を尋ねかつ考覈たり此苦しき事件は神が世の人にさづけて之に身を勞せしめたまふ者なり
Och gaf mitt hjerta till att visliga söka och ransaka allt det man gör under himmelen. Sådana usla mödo hafver Gud gifvit menniskors barn, att de sig deruti qvälja skola.
14 我日の下に作ところの諸の行爲を見たり 嗚呼皆空にして風を捕ふるがごとし
Jag såg på allt det under solene sker, och si, det var allt fåfängelighet och jämmer.
15 曲れる者は直からしむるあたはず缺たる者は數をあはするあたはず
Krokot kan icke varda rätt; icke heller kunna bristerna varda räknade.
16 我心の中に語りて言ふ 嗚呼我は大なる者となれり 我より先にヱルサレムにをりしすべての者よりも我は多くの智慧を得たり 我心は智慧と知識を多く得たり
Jag sade i mitt hjerta: Si, jag är härlig vorden, och hafver mer vishet, än alla de som för mig varit hafva i Jerusalem, och mitt hjerta hafver mycket lärt och försökt.
17 我心を盡して智慧を知んとし狂妄と愚癡を知んとしたりしが 是も亦風を捕ふるがごとくなるを暁れり
Och gaf också mitt hjerta dertill, att jag måtte lära vishet, och dårskap, och klokhet; men jag förnam, att det är ock möda.
18 夫智慧多ければ憤激多し 知識を増す者は憂患を増す
Ty der mycken vishet är, der är mycken grämelse; och den mycket försöker, han måste mycket lida.
