サムエル記Ⅱ 22
1 ダビデ、ヱホバが己を諸の敵の手とサウルの手より救ひいだしたまへる日に此歌の言をヱホバに陳たり曰く
Och David talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och från Sauls hand.
2 ヱホバはわが巌わが要害我を救ふ者
Han sade: HERRE, du mitt bergfäste, min borg och min räddare,
3 わが磐の神なりわれ彼に倚賴むヱホバはわが干わが救の角わが高櫓わが逃躱處わが救主なり爾我をすくひて暴き事を免れしめたまふ
Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet!
4 我ほめまつるべきヱホバに呼はりてわが敵より救はる
HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.
5 死の波涛われを繞み邪曲なる者の河われをおそれしむ
Ty dödens bränningar omvärvde mig, fördärvets strömmar förskräckte mig,
dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig. (Sheol h7585)
7 われ艱難のうちにヱホバをよびまたわが神に龥れりヱホバ其殿よりわが聲をききたまひわが喊呼其耳にいりぬ
Men jag åkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min åkallan till min Gud. Och han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 爰に地震ひ撼き天の基動き震へりそは彼怒りたまへばなり
Då skalv jorden och bävade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.
9 烟其鼻より出てのぽり火その口より出て燒きつくしおこれる炭かれより燃いづ
Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
10 彼天を傾けて下りたまふ黑雲その足の下にあり
Och han sänkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 ケルブに乗て飛び風の翼の上にあらはれ
Han for på keruben och flög, han sågs komma på vindens vingar
12 其周圍に黑暗をおき集まれる水密雲を幕としたまふ
Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 そのまへの光より炭火燃いづ
Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 ヱホバ天より雷をくだし最高者聲をいだし
HERREN dundrade från himmelen den Högste lät höra sin röst.
15 又箭をはなちて彼等をちらし電をはなちて彼等をうちやぶりたまへり
Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 ヱホバの叱咤とその鼻の氣吹の風によりて海の底あらはれいで地の基あらはになりぬ
Havets bäddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS näpst, för hans vredes stormvind.
17 ヱホバ上より手をたれて我をとり洪水の中より我を引あげ
Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 またわが勁き敵および我をにくむ者より我をすくひたまへり彼等は我よりも強かりければなり
Han räddade mig från min starke fiende, från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.
19 彼等はわが菑災の日にわれに臨めりされどヱホバわが支柱となり
De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 我を廣き處にひきいだしわれを喜ぶがゆゑに我をすくひたまへり
Han förde mig ut på rymlig plats han räddade mig, ty han hade behag till mig.
21 ヱホバわが義にしたがひて我に報い吾手の清潔にしたがひて我に酬したまへり
HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.
22 其はわれヱホバの道をまもり惡をなしてわが神に離しことなければなり
Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;
23 その律例は皆わがまへにあり其法憲は我これを離れざるなり
nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och från hans stadgar vek jag icke av.
24 われ神にむかひて完全かり又身を守りて惡を避たり
Så var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgärning.
25 故にヱホバわが義にしたがひ其目のまへにわが潔白あるに循ひてわれに報いたまへり
Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 矜恤者には爾矜恤ある者のごとくし完全人には爾完全者のごとくし
Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjälte bevisar du dig ostrafflig.
27 潔白者には爾潔白もののごとくし邪曲者には爾嚴刻者のごとくしたまふ
Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.
28 難る民は爾これを救たまふ然ど矜高者は爾の目見て之を卑したまふ
och du frälsar ett betryckt folk, men dina ögon äro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 ヱホバ爾はわが燈火なりヱホバわが暗をてらしたまふ
Ja, du, HERRE, är min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 われ爾によりて軍隊の中を驅とほりわが神に由て石垣を飛こゆ
Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 神は其道まつたしヱホバの言は純粋なし彼は都て己に倚賴む者の干となりたまふ
Guds väg är ostrafflig, HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 夫ヱホバのほか誰か神たらん我儕の神のほか敦か磐たらん
Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa förutom vår Gud?
33 神はわが強き堅衆にてわが道を全うし
Gud, du som var mitt starka värn och ledde den ostrafflige på hans väg,
34 わが足を麀の如くなし我をわが崇邱に立しめたまふ
du som gjorde hans fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,
35 神わが手に戰を敎へたまへばわが腕は銅の弓をも挽を得
du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!
36 爾我に爾の救の干を與へ爾の慈悲われを大ならしめたまふ
Du gav mig din frälsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 爾わが身の下の歩を恢廓しめたまへば我踝ふるへず
du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 われわが敵を追て之をほろぼし之を絶すまではかへらず
Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.
39 われ彼等を絶し彼等を破碎ば彼等たちえずわが足の下にたふる
Ja, jag gjorde ände på dem och slog dem, så att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 汝戰のために力をもて我に帶しめ又われに逆ふ者をわが下に拝跪しめたまふ
Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.
41 爾わが敵をして我に後を見せしめたまふ我を惡む者はわれ之をほろぼさん
Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 彼等環視せど救ふ者なしヱホバを仰視ど彼等に應たまはず
De sågo sig omkring, men det fanns ingen som frälste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 地の塵の如くわれ彼等をうちくだき又衢間の泥のごとくわれ彼等をふみにぢる
Och jag stötte dem sönder till stoft på jorden, jag krossade och förtrampade dem såsom orenlighet på gatan.
44 爾われをわが民の爭闘より救ひ又われをまもりて異邦人等の首長となしたまふわが知ざる民我につかふ
Du räddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.
45 異邦人等は我に媚び耳に聞と均しく我にしたがふ
Främlingar visade mig underdånighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 異邦人等は衰へ其衛所より戰慄て出づ
Ja, främlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergåvo sina borgar.
47 ヱホバは活る者なりわが磐は讃べきかなわが救の磐の神はあがめまつるべし
HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 此神われに仇を報いしめ國々の民をわが下にくだらしめたまひ
Gud, som har givit mig hämnd och lagt folken under mig;
49 又わが敵の中よりわれを出し我にさからふ者の上に我をあげまた強暴人の許よりわれを救ひいだしたまふ
du som har fört mig ut från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!
50 是故にヱホバよわれ異邦人等のうちに爾をほめ爾の名を稱へん
Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 ヱホバその王の救をおほいにしその受膏者なるダビデと其裔に永久に恩を施したまふなり
Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.
