Salmi 88

1 Canto. Salmo dei figliuoli di Kore. Per il Capo de’ musici. Da cantarsi mestamente. Cantico di Heman, l’Ezrahita. O Eterno, Dio della mia salvezza, io grido giorno e notte nel tuo cospetto.

En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.

2 Venga la mia preghiera dinanzi a te, inclina il tuo orecchio al mio grido;

Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.

3 poiché l’anima mia è sazia di mali, e la mia vita è giunta presso al soggiorno dei morti. (Sheol h7585)

Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)

4 Io son contato fra quelli che scendon nella fossa; son come un uomo che non ha più forza.

Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.

5 Prostrato sto fra i morti, come gli uccisi che giaccion nella tomba, de’ quali tu non ti ricordi più, e che son fuor della portata della tua mano.

Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.

6 Tu m’hai posto nella fossa più profonda, in luoghi tenebrosi, negli abissi.

Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.

7 L’ira tua pesa su me, e tu m’hai abbattuto con tutti i tuoi flutti. (Sela)

Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)

8 Tu hai allontanato da me i miei conoscenti, m’hai reso un’abominazione per loro. Io son rinchiuso e non posso uscire.

Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.

9 L’occhio mio si consuma per l’afflizione; io t’invoco ogni giorno, o Eterno, stendo verso te le mie mani.

Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.

10 Opererai tu qualche miracolo per i morti? I trapassati risorgeranno essi a celebrarti? (Sela)

Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)

11 La tua benignità sarà ella narrata nel sepolcro, o la tua fedeltà nel luogo della distruzione?

Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?

12 Le tue maraviglie saranno esse note nelle tenebre, e la tua giustizia nella terra dell’oblìo?

Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?

13 Ma, quant’è a me, o Eterno, io grido a te, e la mattina la mia preghiera ti viene incontro.

Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.

14 Perché, o Eterno, rigetti tu l’anima mia? Perché nascondi il tuo volto da me?

Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?

15 Io sono afflitto, e morente fin da giovane; io porto il peso dei tuoi terrori e sono smarrito.

Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.

16 I tuoi furori mi son passati addosso; i tuoi terrori m’annientano,

Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.

17 mi circondano come acque ogni giorno, mi attornian tutti assieme.

De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.

18 Hai allontanato da me amici e compagni; i miei conoscenti sono le tenebre.

Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.