Salmi 71

1 In te, o Eterno, io mi confido, fa’ ch’io non sia giammai confuso.

Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 Per la tua giustizia, liberami, fammi scampare! Inchina a me il tuo orecchio, e salvami!

Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 Siimi una ròcca, una dimora ove io possa sempre rifugiarmi! Tu hai prescritto ch’io sia salvato, perché sei la mia rupe e la mia fortezza.

Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 O mio Dio, liberami dalla man dell’empio dalla man del perverso e del violento!

Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 Poiché tu sei la mia speranza, o Signore, o Eterno, la mia fiducia fin dalla mia fanciullezza.

Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 Tu sei stato il mio sostegno fin dal seno materno, sei tu che m’hai tratto dalle viscere di mia madre; tu sei del continuo l’oggetto della mia lode.

Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 Io son per molti come un prodigio, ma tu sei il mio forte ricetto.

Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 Sia la mia bocca ripiena della tua lode, e celebri ogni giorno la tua gloria!

Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 Non rigettarmi al tempo della vecchiezza, non abbandonarmi quando le mie forze declinano.

Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 Perché i miei nemici parlan di me, e quelli che spiano l’anima mia cospirano assieme,

Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 dicendo: Iddio l’ha abbandonato; inseguitelo e prendetelo, perché non c’è alcuno che lo liberi.

Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 O Dio, non allontanarti da me, mio Dio, affrettati in mio aiuto!

Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 Sian confusi, siano consumati gli avversari dell’anima mia, sian coperti d’onta e di vituperio quelli che cercano il mio male!

Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 Ma io spererò del continuo, e a tutte le tue lodi ne aggiungerò delle altre.

Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 La mia bocca racconterà tuttodì la tua giustizia e le tue liberazioni, perché non ne conosco il numero.

Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 Io mi farò innanzi a dir de’ potenti atti del Signore, dell’Eterno; ricorderò la tua giustizia, la tua soltanto.

Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 O Dio, tu m’hai ammaestrato dalla mia fanciullezza, ed io, fino ad ora, ho annunziato le tue maraviglie.

Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 Ed anche quando sia giunto alla vecchiaia ed alla canizie, o Dio, non abbandonarmi, finché non abbia fatto conoscere il tuo braccio a questa generazione, e la tua potenza a quelli che verranno.

Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 Anche la tua giustizia, o Dio, è eccelsa; tu hai fatto cose grandi; o Dio, chi è pari a te?

Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 Tu, che ci hai fatto veder molte e gravi distrette, ci darai di nuovo la vita e ci trarrai di nuovo dagli abissi della terra;

Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 tu accrescerai la mia grandezza, e ti volgerai di nuovo a me per consolarmi.

Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 Io altresì ti celebrerò col saltèro, celebrerò la tua verità, o mio Dio! A te salmeggerò con la cetra, o Santo d’Israele!

Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 Le mie labbra giubileranno, quando salmeggerò a te e l’anima mia pure, che tu hai riscattata.

Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 Anche la mia lingua parlerà tuttodì della tua giustizia, perché sono stati svergognati, sono stati confusi quelli che cercavano il mio male.

Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.