Salmi 65

1 Per il Capo de’ musici. Salmo di Davide. Canto. A te, o Dio, nel raccoglimento, sale la lode in Sion, a te l’omaggio dei voti che si compiono.

För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

2 O tu ch’esaudisci la preghiera, ogni carne verrà a te.

Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

3 Le iniquità mi hanno sopraffatto, ma tu farai l’espiazione delle nostre trasgressioni.

Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

4 Beato colui che tu eleggi e fai accostare a te perché abiti ne’ tuoi cortili! Noi sarem saziati de’ beni della tua casa, della santità del tuo tempio.

Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

5 In modi tremendi tu ci rispondi, nella tua giustizia, o Dio della nostra salvezza, confidanza di tutte le estremità della terra e dei mari lontani.

Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

6 Egli con la sua potenza rende stabili i monti; egli è cinto di forza.

du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

7 Egli acqueta il rumore de’ mari, il rumore de’ loro flutti, e il tumulto de’ popoli.

du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

8 Perciò quelli che abitano alle estremità della terra temono alla vista de’ tuoi prodigi; tu fai giubilare i luoghi ond’escono la mattina e la sera.

De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

9 Tu visiti la terra e l’adacqui, tu l’arricchisci grandemente. I ruscelli di Dio son pieni d’acqua; tu prepari agli uomini il grano, quando prepari così la terra;

Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

10 tu adacqui largamente i suoi solchi, ne pareggi le zolle, l’ammollisci con le piogge, ne benedici i germogli.

Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

11 Tu coroni de’ tuoi beni l’annata, e dove passa il tuo carro stilla il grasso.

Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

12 Esso stilla sui pascoli del deserto, e i colli son cinti di gioia.

Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

13 I pascoli si riveston di greggi, e le valli si copron di frumento; dan voci di allegrezza e cantano.

Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.