Salmi 107
1 Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in eterno!
Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
2 Così dicano i riscattati dall’Eterno, ch’egli ha riscattati dalla mano dell’avversario
Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,
3 e raccolti da tutti i paesi, dal levante e dal ponente, dal settentrione e dal mezzogiorno.
de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.
4 Essi andavano errando nel deserto per vie desolate; non trovavano città da abitare.
De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;
5 Affamati e assetati, l’anima veniva meno in loro.
de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.
6 Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, ed ei li trasse fuori dalle loro angosce.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.
7 Li condusse per la diritta via perché giungessero a una città da abitare.
Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.
8 Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
9 Poich’egli ha saziato l’anima assetata, ed ha ricolmato di beni l’anima affamata.
att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.
10 Altri dimoravano in tenebre e in ombra di morte, prigionieri nell’afflizione e nei ferri,
De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
11 perché s’erano ribellati alle parole di Dio e aveano sprezzato il consiglio dell’Altissimo;
därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.
12 ond’egli abbatté il cuor loro con affanno; essi caddero, e non ci fu alcuno che li soccorresse.
Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.
13 Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, e li salvò dalle loro angosce;
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;
14 li trasse fuori dalle tenebre e dall’ombra di morte, e ruppe i loro legami.
han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.
15 Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,
16 Poich’egli ha rotte le porte di rame, e ha spezzato le sbarre di ferro.
att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.
17 Degli stolti erano afflitti per la loro condotta ribelle e per le loro iniquità.
De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;
18 L’anima loro abborriva ogni cibo, ed eran giunti fino alle porte della morte.
deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.
19 Allora gridarono all’Eterno nella loro distretta, e li salvò dalle loro angosce.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
20 Mandò la sua parola e li guarì, e li scampò dalla fossa.
Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.
21 Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
22 Offrano sacrifizi di lode, e raccontino le sue opere con giubilo!
de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.
23 Ecco quelli che scendon nel mare su navi, che trafficano sulle grandi acque;
De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;
24 essi veggono le opere dell’Eterno e le sue maraviglie nell’abisso.
där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.
25 Poich’egli comanda e fa levare il vento di tempesta, che solleva le onde del mare.
Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.
26 Salgono al cielo, scendono negli abissi; l’anima loro si strugge per l’angoscia.
De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.
27 Traballano e barcollano come un ubriaco, e tutta la loro saviezza vien meno.
De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.
28 Ma, gridando essi all’Eterno nella loro distretta, egli li trae fuori dalle loro angosce.
Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.
29 Egli muta la tempesta in quiete, e le onde si calmano.
Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.
30 Essi si rallegrano perché si sono calmate, ed ei li conduce al porto da loro desiderato.
Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 Celebrino l’Eterno per la sua benignità, e per le sue maraviglie a pro dei figliuoli degli uomini!
De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;
32 Lo esaltino nell’assemblea del popolo, e lo lodino nel consiglio degli anziani!
de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.
33 Egli cambia i fiumi in deserto, e le fonti dell’acqua in luogo arido;
Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,
34 la terra fertile in pianura di sale, per la malvagità de’ suoi abitanti.
bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.
35 Egli cambia il deserto in uno stagno, e la terra arida in fonti d’acqua.
Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
36 Egli fa quivi abitar gli affamati ed essi fondano una città da abitare.
Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.
37 Vi seminano campi e vi piantano vigne, e ne raccolgono frutti abbondanti.
De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.
38 Egli li benedice talché moltiplicano grandemente, ed egli non lascia scemare il loro bestiame.
Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.
39 Ma poi sono ridotti a pochi, umiliati per l’oppressione, per l’avversità e gli affanni.
Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,
40 Egli spande lo sprezzo sui principi, e li fa errare per deserti senza via;
men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,
41 ma innalza il povero traendolo dall’afflizione, e fa moltiplicar le famiglie a guisa di gregge.
han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.
42 Gli uomini retti lo vedono e si rallegrano, ed ogni iniquità ha la bocca chiusa.
De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.
43 Chi è savio osservi queste cose, e consideri la benignità dell’Eterno.
Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.
