Salmi 106

1 Alleluia! Celebrate l’Eterno, perch’egli è buono, perché la sua benignità dura in perpetuo.

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Chi può raccontare le gesta dell’Eterno, o pubblicar tutta la sua lode?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Beati coloro che osservano ciò ch’è prescritto, che fanno ciò ch’è giusto, in ogni tempo!

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 O Eterno, ricordati di me, con la benevolenza che usi verso il tuo popolo; visitami con la tua salvazione,

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 affinché io vegga il bene de’ tuoi eletti, mi rallegri dell’allegrezza della tua nazione, e mi glori con la tua eredità.

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Noi e i nostri padri abbiamo peccato, abbiamo commesso l’iniquità, abbiamo agito empiamente.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 I nostri padri non prestarono attenzione alle tue maraviglie in Egitto; non si ricordarono della moltitudine delle tue benignità, ma si ribellarono presso al mare, al Mar rosso.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Nondimeno egli li salvò per amor del suo nome, per far conoscere la sua potenza.

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 Sgridò il Mar rosso ed esso si seccò; li condusse attraverso gli abissi come attraverso un deserto.

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 E li salvò dalla mano di chi li odiava, e li redense dalla mano del nemico.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 E le acque copersero i loro avversari; non ne scampò neppur uno.

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Allora credettero alle sue parole, e cantarono la sua lode.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 Ben presto dimenticarono le sue opere; non aspettaron fiduciosi l’esecuzione dei suoi disegni,

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 ma si accesero di cupidigia nel deserto, e tentarono Dio nella solitudine.

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 Ed egli dette loro quel che chiedevano, ma mandò la consunzione nelle loro persone.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Furon mossi d’invidia contro Mosè nel campo, e contro Aaronne, il santo dell’Eterno.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 La terra s’aprì, inghiottì Datan e coperse il sèguito d’Abiram.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 Un fuoco s’accese nella loro assemblea, la fiamma consumò gli empi.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 Fecero un vitello in Horeb, e adorarono un’immagine di getto;

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 così mutarono la loro gloria nella figura d’un bue che mangia l’erba.

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 Dimenticarono Dio, loro salvatore, che avea fatto cose grandi in Egitto,

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 cose maravigliose nel paese di Cham, cose tremende al Mar rosso.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Ond’egli parlò di sterminarli; ma Mosè, suo eletto, stette sulla breccia dinanzi a lui per stornar l’ira sua onde non li distruggesse.

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 Essi disdegnarono il paese delizioso, non credettero alla sua parola;

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 e mormorarono nelle loro tende, e non dettero ascolto alla voce dell’Eterno.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Ond’egli, alzando la mano, giurò loro che li farebbe cader nel deserto,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 che farebbe perire la loro progenie fra le nazioni e li disperderebbe per tutti i paesi.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Si congiunsero anche con Baal-Peor e mangiarono dei sacrifizi dei morti.

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 Così irritarono Iddio colle loro azioni, e un flagello irruppe fra loro.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Ma Fineas si levò e fece giustizia, e il flagello fu arrestato.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 E ciò gli fu imputato come giustizia per ogni età, in perpetuo.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 Lo provocarono ad ira anche alle acque di Meriba, e venne del male a Mosè per cagion loro;

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 perché inasprirono il suo spirito ed egli parlò sconsigliatamente con le sue labbra.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 Essi non distrussero i popoli, come l’Eterno avea loro comandato;

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 ma si mescolarono con le nazioni, e impararono le opere d’esse:

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 e servirono ai loro idoli, i quali divennero per essi un laccio;

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 e sacrificarono i loro figliuoli e le loro figliuole ai demoni,

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 e sparsero il sangue innocente, il sangue dei loro figliuoli e delle loro figliuole, che sacrificarono agl’idoli di Canaan; e il paese fu profanato dal sangue versato.

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 Essi si contaminarono con le loro opere, e si prostituirono coi loro atti.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Onde l’ira dell’Eterno si accese contro il suo popolo, ed egli ebbe in abominio la sua eredità.

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 E li dette nelle mani delle nazioni, e quelli che li odiavano li signoreggiarono.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 E i loro nemici li oppressero, e furono umiliati sotto la loro mano.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Molte volte li liberò, ma essi si ribellavano, seguendo i loro propri voleri, e si rovinavano per la loro iniquità.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 Tuttavia, volse a loro lo sguardo quando furono in distretta, quando udì il loro grido;

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 e si ricordò per loro del suo patto, e si pentì secondo la moltitudine delle sue benignità.

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 Fece loro anche trovar compassione presso tutti quelli che li aveano menati in cattività.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Salvaci, o Eterno, Iddio nostro, e raccoglici di fra le nazioni, affinché celebriamo il tuo santo nome, e mettiamo la nostra gloria nel lodarti.

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Benedetto sia l’Eterno, l’Iddio d’Israele, d’eternità in eternità! E tutto il popolo dica: Amen! Alleluia.

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.