Proverbi 21
1 Il cuore del re, nella mano dell’Eterno, è come un corso d’acqua; egli lo volge dovunque gli piace.
Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
2 Tutte le vie dell’uomo gli paion diritte, ma l’Eterno pesa i cuori.
Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Praticare la giustizia e l’equità è cosa che l’Eterno preferisce ai sacrifizi.
Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
4 Gli occhi alteri e il cuor gonfio, lucerna degli empi, sono peccato.
Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
5 I disegni dell’uomo diligente menano sicuramente all’abbondanza, ma chi troppo s’affretta non fa che cader nella miseria.
Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
6 I tesori acquistati con lingua bugiarda sono un soffio fugace di gente che cerca la morte.
De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
7 La violenza degli empi li porta via, perché rifiutano di praticare l’equità.
De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
8 La via del colpevole è tortuosa, ma l’innocente opera con rettitudine.
En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
9 Meglio abitare sul canto d’un tetto, che una gran casa con una moglie rissosa.
Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
10 L’anima dell’empio desidera il male; il suo amico stesso non trova pietà agli occhi di lui.
Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
11 Quando il beffardo è punito, il semplice diventa savio; e quando s’istruisce il savio, egli acquista scienza.
Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
12 Il Giusto tien d’occhio la casa dell’empio, e precipita gli empi nelle sciagure.
Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Chi chiude l’orecchio al grido del povero, griderà anch’egli, e non gli sarà risposto.
Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
14 Un dono fatto in segreto placa la collera, e un regalo dato di sottomano, l’ira violenta.
En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
15 Far ciò ch’è retto è una gioia per il giusto, ma è una rovina per gli artefici d’iniquità.
Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
16 L’uomo che erra lungi dalle vie del buon senso, riposerà nell’assemblea dei trapassati.
Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
17 Chi ama godere sarà bisognoso, chi ama il vino e l’olio non arricchirà.
Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
18 L’empio serve di riscatto al giusto; e il perfido, agli uomini retti.
Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
19 Meglio abitare in un deserto, che con una donna rissosa e stizzosa.
Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
20 In casa del savio c’è dei tesori preziosi e dell’olio, ma l’uomo stolto dà fondo a tutto.
Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
21 Chi ricerca la giustizia e la bontà troverà vita, giustizia e gloria.
Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
22 Il savio dà la scalata alla città dei forti, e abbatte il baluardo in cui essa confidava.
En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
23 Chi custodisce la sua bocca e la sua lingua preserva l’anima sua dalle distrette.
Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
24 Il nome del superbo insolente è: beffardo; egli fa ogni cosa con furore di superbia.
Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
25 I desideri del pigro l’uccidono perché le sue mani rifiutano di lavorare.
Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
26 C’è chi da mane a sera brama avidamente, ma il giusto dona senza mai rifiutare.
Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
27 Il sacrifizio dell’empio è cosa abominevole; quanto più se l’offre con intento malvagio!
De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
28 Il testimonio bugiardo perirà, ma l’uomo che ascolta potrà sempre parlare.
Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
29 L’empio fa la faccia tosta, ma l’uomo retto rende ferma la sua condotta.
En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
30 Non c’è sapienza, non intelligenza, non consiglio che valga contro l’Eterno.
Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
31 Il cavallo è pronto per il dì della battaglia, ma la vittoria appartiene all’Eterno.
Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
