Proverbi 19
1 Meglio un povero che cammina nella sua integrità, di colui ch’è perverso di labbra ed anche stolto.
Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 L’ardore stesso, senza conoscenza, non è cosa buona: e chi cammina in fretta sbaglia strada.
Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 La stoltezza dell’uomo ne perverte la via, ma il cuor di lui s’irrita contro l’Eterno.
En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Le ricchezze procurano gran numero d’amici, ma il povero è abbandonato anche dal suo compagno.
Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Il falso testimonio non rimarrà impunito, e chi spaccia menzogne non avrà scampo.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Molti corteggiano l’uomo generoso, e tutti sono amici dell’uomo munificente.
Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Tutti i fratelli del povero l’odiano, quanto più gli amici suoi s’allontaneranno da lui! Ei li sollecita con parole, ma già sono scomparsi.
Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Chi acquista senno ama l’anima sua; e chi serba con cura la prudenza troverà del bene.
Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Il falso testimonio non rimarrà impunito, e chi spaccia menzogne perirà.
Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Vivere in delizie non s’addice allo stolto; quanto meno s’addice allo schiavo dominare sui principi!
Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Il senno rende l’uomo lento all’ira, ed egli stima sua gloria il passar sopra le offese.
Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 L’ira del re è come il ruggito d’un leone, ma il suo favore è come rugiada sull’erba.
En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 Un figliuolo stolto è una grande sciagura per suo padre, e le risse d’una moglie sono il gocciolar continuo d’un tetto.
En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Casa e ricchezze sono un’eredità dei padri, ma una moglie giudiziosa è un dono dell’Eterno.
Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 La pigrizia fa cadere nel torpore, e l’anima indolente patirà la fame.
Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Chi osserva il comandamento ha cura dell’anima sua, ma chi non si dà pensiero della propria condotta morrà.
Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Chi ha pietà del povero presta all’Eterno, che gli contraccambierà l’opera buona.
Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Castiga il tuo figliuolo, mentre c’è ancora speranza, ma non ti lasciar andare sino a farlo morire.
Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 L’uomo dalla collera violenta dev’esser punito; ché, se lo scampi, dovrai tornare daccapo.
Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Ascolta il consiglio e ricevi l’istruzione, affinché tu diventi savio per il resto della vita.
Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Ci sono molti disegni nel cuor dell’uomo, ma il piano dell’Eterno è quello che sussiste.
Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Ciò che rende caro l’uomo è la bontà, e un povero val più d’un bugiardo.
Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 Il timor dell’Eterno mena alla vita; chi l’ha si sazia, e passa la notte non visitato da alcun male.
HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Il pigro tuffa la mano nel piatto, e non fa neppur tanto da portarla alla bocca.
Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Percuoti il beffardo, e il semplice si farà accorto; riprendi l’intelligente, e imparerà la scienza.
Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Il figlio che fa vergogna e disonore, rovina suo padre e scaccia sua madre.
Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Cessa, figliuol mio, d’ascoltar l’istruzione, se ti vuoi allontanare dalle parole della scienza.
Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Il testimonio iniquo si burla della giustizia, e la bocca degli empi trangugia l’iniquità.
Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 I giudici son preparati per i beffardi e le percosse per il dosso degli stolti.
Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
