Proverbi 17
1 E’ meglio un tozzo di pan secco con la pace, che una casa piena di carni con la discordia.
Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.
2 Il servo sagace dominerà sul figlio che fa onta, e avrà parte all’eredità insieme coi fratelli.
En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.
3 La coppella è per l’argento e il fornello per l’oro, ma chi prova i cuori è l’Eterno.
Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.
4 Il malvagio dà ascolto alle labbra inique, e il bugiardo dà retta alla cattiva lingua.
En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.
5 Chi beffa il povero oltraggia Colui che l’ha fatto; chi si rallegra dell’altrui sventura non rimarrà impunito.
Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.
6 I figliuoli de’ figliuoli son la corona de’ vecchi, e i padri son la gloria dei loro figliuoli.
De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.
7 Un parlar solenne non s’addice all’uomo da nulla; quanto meno s’addicono ad un principe labbra bugiarde!
Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.
8 Il regalo è una pietra preziosa agli occhi di chi lo possiede; dovunque si volga, egli riesce.
En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.
9 Chi copre i falli si procura amore, ma chi sempre vi torna su, disunisce gli amici migliori.
Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.
10 Un rimprovero fa più impressione all’uomo intelligente, che cento percosse allo stolto.
En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.
11 Il malvagio non cerca che ribellione, ma un messaggero crudele gli sarà mandato contro.
Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.
12 Meglio imbattersi in un’orsa derubata dei suoi piccini, che in un insensato nella sua follia.
Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.
13 Il male non si dipartirà dalla casa di chi rende il male per il bene.
Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.
14 Cominciare una contesa è dar la stura all’acqua; perciò ritirati prima che la lite s’inasprisca.
Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.
15 Chi assolve il reo e chi condanna il giusto sono ambedue in abominio all’Eterno.
Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.
16 A che serve il danaro in mano allo stolto? ad acquistar saviezza?… Ma se non ha senno!
Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.
17 L’amico ama in ogni tempo; è nato per essere un fratello nella distretta.
En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.
18 L’uomo privo di senno dà la mano e fa sicurtà per altri davanti al suo prossimo.
En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.
19 Chi ama le liti ama il peccato; chi alza troppo la sua porta, cerca la rovina.
Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.
20 Chi ha il cuor falso non trova bene, e chi ha la lingua perversa cade nella sciagura.
Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.
21 Chi genera uno stolto ne avrà cordoglio, e il padre dell’uomo da nulla non avrà gioia.
Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.
22 Un cuore allegro è un buon rimedio, ma uno spirito abbattuto secca l’ossa.
Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.
23 L’empio accetta regali di sottomano per pervertire le vie della giustizia.
Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.
24 La sapienza sta dinanzi a chi ha intelligenza, ma gli occhi dello stolto vagano agli estremi confini della terra.
Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.
25 Il figliuolo stolto è il cordoglio del padre e l’amarezza di colei che l’ha partorito.
En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.
26 Non è bene condannare il giusto, foss’anche ad un’ammenda, né colpire i principi per la loro probità.
Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.
27 Chi modera le sue parole possiede la scienza, e chi ha lo spirito calmo è un uomo prudente.
Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.
28 Anche lo stolto, quando tace, passa per savio; chi tien chiuse le labbra è uomo intelligente.
Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.
