Proverbi 17
1 E’ meglio un tozzo di pan secco con la pace, che una casa piena di carni con la discordia.
En torr bete, der man låter sig med nöja, är bättre än ett fullt visthus med träto.
2 Il servo sagace dominerà sul figlio che fa onta, e avrà parte all’eredità insieme coi fratelli.
En klok tjenare skall råda öfver snöplig barn, och skall utskifta arfvet emellan bröder.
3 La coppella è per l’argento e il fornello per l’oro, ma chi prova i cuori è l’Eterno.
Såsom elden pröfvar silfret, och ugnen guld, alltså pröfvar Herren hjertan.
4 Il malvagio dà ascolto alle labbra inique, e il bugiardo dà retta alla cattiva lingua.
En ond menniska aktar uppå onda munnar, och en falsk menniska hörer gerna en skadelig tungo.
5 Chi beffa il povero oltraggia Colui che l’ha fatto; chi si rallegra dell’altrui sventura non rimarrà impunito.
Den som den fattiga bespottar, han försmäder hans skapare; och den som gläder sig af annars ofärd, han skall icke ostraffad blifva.
6 I figliuoli de’ figliuoli son la corona de’ vecchi, e i padri son la gloria dei loro figliuoli.
De gamlas krona äro barnabarn, och barnas ära äro deras fäder.
7 Un parlar solenne non s’addice all’uomo da nulla; quanto meno s’addicono ad un principe labbra bugiarde!
Det står icke en dåra väl att tala om hög ting, mycket mindre en Första, att han gerna ljuger.
8 Il regalo è una pietra preziosa agli occhi di chi lo possiede; dovunque si volga, egli riesce.
Gåfva är en ädelsten; hvart man henne bär, så främjar hon väl.
9 Chi copre i falli si procura amore, ma chi sempre vi torna su, disunisce gli amici migliori.
Den som synd skyler, han förskaffar vänskap; men den som sakena röjer, han gör Förstar oens.
10 Un rimprovero fa più impressione all’uomo intelligente, che cento percosse allo stolto.
Ord förskräcka mer en förståndigan, än hundrade hugg en dåra.
11 Il malvagio non cerca che ribellione, ma un messaggero crudele gli sarà mandato contro.
Ett bittert hjerta söker efter att göra skada; men en grufvelig ängel skall komma öfver honom.
12 Meglio imbattersi in un’orsa derubata dei suoi piccini, che in un insensato nella sua follia.
Bättre är möta en björn, den ungarna borttagne äro, än enom dåra i hans galenskap.
13 Il male non si dipartirà dalla casa di chi rende il male per il bene.
Den som vedergäller godt med ondo, af hans hus skall det onda icke återvända.
14 Cominciare una contesa è dar la stura all’acqua; perciò ritirati prima che la lite s’inasprisca.
Begynnelse till träto är såsom ett vatten, det sig utskär; haf alltså du kif fördrag, förr än du der inmängd varder.
15 Chi assolve il reo e chi condanna il giusto sono ambedue in abominio all’Eterno.
Den som den ogudaktiga dömer godan, och den som fördömer den rättfärdiga, de äro både Herranom en styggelse.
16 A che serve il danaro in mano allo stolto? ad acquistar saviezza?… Ma se non ha senno!
Hvad skall en dåre med penningar i handene, efter han icke hafver hjerta till att köpa vishet?
17 L’amico ama in ogni tempo; è nato per essere un fratello nella distretta.
En vän älskar alltid, och en broder varder rönt i nödene.
18 L’uomo privo di senno dà la mano e fa sicurtà per altri davanti al suo prossimo.
Det är en dåre, som handena räcker, och går i borgan för sin nästa.
19 Chi ama le liti ama il peccato; chi alza troppo la sua porta, cerca la rovina.
Den som kif älskar, han älskar synd; och den sina dörr höga gör, han far efter olycko.
20 Chi ha il cuor falso non trova bene, e chi ha la lingua perversa cade nella sciagura.
Ett vrångt hjerta finner intet godt; och den som en ond tungo hafver, han faller i olycko.
21 Chi genera uno stolto ne avrà cordoglio, e il padre dell’uomo da nulla non avrà gioia.
En dåre gör sig sjelf sorg, och en dåras fader hafver ingen glädje.
22 Un cuore allegro è un buon rimedio, ma uno spirito abbattuto secca l’ossa.
Ett gladt hjerta gör lifvet lustigt; men ett bedröfvadt sinne uttorkar benen.
23 L’empio accetta regali di sottomano per pervertire le vie della giustizia.
Den ogudaktige tager gerna hemliga gåfvor, till att böja rättsens väg.
24 La sapienza sta dinanzi a chi ha intelligenza, ma gli occhi dello stolto vagano agli estremi confini della terra.
En förståndig man bär sig visliga åt; en dåre kastar ögonen hit och dit.
25 Il figliuolo stolto è il cordoglio del padre e l’amarezza di colei che l’ha partorito.
En galen son är sins faders grämelse, och sine modets bedröfvelse, den honom födt hafver.
26 Non è bene condannare il giusto, foss’anche ad un’ammenda, né colpire i principi per la loro probità.
Det är icke godt att man oförrättar den rättfärdiga, eller att man slår Förstan, som rätt regerar.
27 Chi modera le sue parole possiede la scienza, e chi ha lo spirito calmo è un uomo prudente.
En förnumstig man hafver hof med sitt tal, och en förståndig man håller sin anda.
28 Anche lo stolto, quando tace, passa per savio; chi tien chiuse le labbra è uomo intelligente.
Om en dåre tigde, vorde han ock vis räknad, och förståndig, om han munnen tillhölle.
