Proverbi 13
1 Il figliuol savio ascolta l’istruzione di suo padre, ma il beffardo non ascolta rimproveri.
En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.
2 Per il frutto delle sue labbra uno gode del bene, ma il desiderio dei perfidi è la violenza.
Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.
3 Chi custodisce la sua bocca preserva la propria vita; chi apre troppo le labbra va incontro alla rovina.
Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka
4 L’anima del pigro desidera, e non ha nulla, ma l’anima dei diligenti sarà soddisfatta appieno.
Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.
5 Il giusto odia la menzogna, ma l’empio getta sugli altri vituperio ed onta.
Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.
6 La giustizia protegge l’uomo che cammina nella integrità, ma l’empietà atterra il peccatore.
Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.
7 C’è chi fa il ricco e non ha nulla; c’è chi fa il povero e ha di gran beni.
Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.
8 La ricchezza d’un uomo serve come riscatto della sua vita, ma il povero non ode mai minacce.
Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något
9 La luce dei giusti è gaia, ma la lampada degli empi si spegne.
De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.
10 Dall’orgoglio non vien che contesa, ma la sapienza è con chi dà retta ai consigli.
Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.
11 La ricchezza male acquistata va scemando, ma chi accumula a poco a poco l’aumenta.
Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.
12 La speranza differita fa languire il cuore, ma il desiderio adempiuto è un albero di vita.
Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.
13 Chi sprezza la parola si costituisce, di fronte ad essa, debitore, ma chi rispetta il comandamento sarà ricompensato.
Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.
14 L’insegnamento del savio è una fonte di vita per schivare le insidie della morte.
Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.
15 Buon senno procura favore, ma il procedere dei perfidi è duro.
Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.
16 Ogni uomo accorto agisce con conoscenza, ma l’insensato fa sfoggio di follia.
Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.
17 Il messo malvagio cade in sciagure, ma l’ambasciatore fedele reca guarigione.
En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.
18 Miseria e vergogna a chi rigetta la correzione, ma chi dà retta alla riprensione è onorato.
Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.
19 Il desiderio adempiuto è dolce all’anima, ma agl’insensati fa orrore l’evitare il male.
Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.
20 Chi va coi savi diventa savio, ma il compagno degl’insensati diventa cattivo.
Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.
21 Il male perseguita i peccatori ma il giusto è ricompensato col bene.
Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.
22 L’uomo buono lascia una eredità ai figli de’ suoi figli, ma la ricchezza del peccatore è riserbata al giusto.
Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.
23 Il campo lavorato dal povero dà cibo in abbondanza, ma v’è chi perisce per mancanza di equità.
De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.
24 Chi risparmia la verga odia il suo figliuolo, ma chi l’ama, lo corregge per tempo.
Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.
25 Il giusto ha di che mangiare a sazietà, ma il ventre degli empi manca di cibo.
Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.
