Giobbe 9

1 Allora Giobbe rispose e disse:

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “Sì, certo, io so ch’egli e così; e come sarebbe il mortale giusto davanti a Dio?

Ja, förvisso vet jag att så är; huru skulle en människa kunna hava rätt mot Gud?

3 Se all’uomo piacesse di piatir con Dio, non potrebbe rispondergli sovra un punto fra mille.

Vill han gå till rätta med henne, så kan hon ej svara honom på en sak bland tusen.

4 Dio è savio di cuore, è grande in potenza; chi gli ha tenuto fronte e se n’è trovato bene?

Han som är så vis i förstånd och så väldig i kraft, vem kan trotsa honom och dock slippa undan;

5 Egli trasporta le montagne senza che se ne avvedano, nel suo furore le sconvolge.

honom som oförtänkt flyttar bort berg och omstörtar dem i sin vrede;

6 Egli scuote la terra dalle sue basi, e le sue colonne tremano.

honom som kommer jorden att vackla från sin plats, och dess pelare bäva därvid;

7 Comanda al sole, ed esso non si leva; mette un sigillo sulle stelle.

honom som befaller solen, så går hon icke upp, och som sätter stjärnorna under försegling;

8 Da solo spiega i cieli, e cammina sulle più alte onde del mare.

honom som helt allena spänner ut himmelen och skrider fram över havets toppar;

9 E’ il creatore dell’Orsa, d’Orione, delle Pleiadi, e delle misteriose regioni del cielo australe.

honom som har gjort Karlavagnen och Orion, Sjustjärnorna och söderns Stjärngemak;

10 Egli fa cose grandi e imperscrutabili, maraviglie senza numero.

honom som gör stora och outrannsakliga ting och under, flera än någon kan räkna?

11 Ecco, ei mi passa vicino, ed io nol veggo; mi scivola daccanto e non me n’accorgo.

Se, han far förbi mig, innan jag hinner att se det, han drager framom mig, förrän jag bliver honom varse.

12 Ecco afferra la preda, e chi si opporrà? Chi oserà dirgli: “Che fai?”

Se, han griper sitt rov; vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: »Vad gör du?»

13 Iddio non ritira la sua collera; sotto di lui si curvano i campioni della superbia.

Gud, han ryggar icke sin vrede; för honom har Rahabs följe måst böja sig;

14 E io, come farei a rispondergli, a sceglier le mie parole per discuter con lui?

huru skulle jag då våga svara honom, välja ut ord till att tala med honom?

15 Avessi anche ragione, non gli replicherei, ma chiederei mercé al mio giudice.

Nej, om jag än hade rätt, tordes jag dock ej svara; jag finge anropa min motpart om misskund.

16 S’io lo invocassi ed egli mi rispondesse, non però crederei che avesse dato ascolto alla mia voce;

Och om han än svarade mig på mitt rop, så kunde jag ej tro att han lyssnade till min röst.

17 egli che mi piomba addosso dal seno della tempesta, che moltiplica senza motivo le mie piaghe,

Ty med storm hemsöker han mig och slår mig med sår på sår, utan sak.

18 che non mi lascia riprender fiato, e mi sazia d’amarezza.

Han unnar mig icke att hämta andan; nej, med bedrövelser mättar han mig.

19 Se si tratta di forza, ecco, egli è potente; se di diritto, ei dice: “Chi mi fisserà un giorno per comparire”?

Gäller det försteg i kraft: »Välan, jag är redo!», gäller det rätt: »Vem ställer mig till ansvar?»

20 Fossi pur giusto, la mia bocca stessa mi condannerebbe; fossi pure integro, essa mi farebbe dichiarar perverso.

Ja, hade jag än rätt, så dömde min mun mig skyldig; vore jag än ostrafflig, så läte han mig synas vrång.

21 Integro! Sì, lo sono! di me non mi preme, io disprezzo la vita!

Men ostrafflig är jag! Jag aktar ej mitt liv, jag frågar icke efter, om jag får leva.

22 Per me è tutt’uno! perciò dico: “Egli distrugge ugualmente l’integro ed il malvagio.

Det må gå som det vill, nu vare det sagt: han förgör den ostrafflige jämte den ogudaktige.

23 Se un flagello, a un tratto, semina la morte, egli ride dello sgomento degli innocenti.

Om en landsplåga kommer med plötslig död, så bespottar han de oskyldigas förtvivlan.

24 La terra è data in balìa dei malvagi; ei vela gli occhi ai giudici di essa; se non è lui, chi è dunque”?

Jorden är given i de ogudaktigas hand, och täckelse sätter han för dess domares ögon. Är det ej han som gör det, vem är det då?

25 E i miei giorni se ne vanno più veloci d’un corriere; fuggono via senz’aver visto il bene;

Min dagar hasta undan snabbare än någon löpare, de fly bort utan att hava sett någon lycka;

26 passan rapidi come navicelle di giunchi, come l’aquila che piomba sulla preda.

de ila åstad såsom en farkost av rör, såsom en örn, när han störtar sig ned på sitt byte.

27 Se dico: “Voglio dimenticare il mio lamento, deporre quest’aria triste e rasserenarmi”,

Om jag än besluter att förgäta mitt bekymmer, att låta min sorgsenhet fara och göra mig glad,

28 sono spaventato di tutti i miei dolori, so che non mi terrai per innocente.

Så måste jag dock bäva för alla mina kval; jag vet ju att du icke skall döma mig fri.

29 Io sarò condannato; perché dunque affaticarmi invano?

Nej, såsom skyldig måste jag stå där; varför skulle jag då göra mig fåfäng möda?

30 Quand’anche mi lavassi con la neve e mi nettassi le mani col sapone,

Om jag än tvår mig i snö och renar mina händer i lutsalt,

31 tu mi tufferesti nel fango d’una fossa, le mie vesti stesse m’avrebbero in orrore.

så skall du dock sänka mig ned i pölen, så att mina kläder måste vämjas vid mig.

32 Dio non è un uomo come me, perch’io gli risponda e che possiam comparire in giudizio assieme.

Ty han är ej min like, så att jag vågar svara honom, ej en sådan, att vi kunna gå till doms med varandra;

33 Non c’è fra noi un arbitro, che posi la mano su tutti e due!

ingen skiljeman finnes mellan oss, ingen som har myndighet över oss båda.

34 Ritiri Iddio d’addosso a me la sua verga; cessi dallo spaventarmi il suo terrore;

Må han blott vända av från mig sitt ris, och må fruktan för honom ej förskräcka mig;

35 allora io parlerò senza temerlo, giacché sento di non essere quel colpevole che sembro.

då skall jag tala utan att rädas för honom, ty jag vet med min själv att jag icke är en sådan.