Giobbe 8

1 Allora Bildad di Suach rispose e disse:

Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

2 “Fino a quando terrai tu questi discorsi e saran le parole della tua bocca come un vento impetuoso?

Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

3 Iddio perverte egli il giudizio? L’Onnipotente perverte egli la giustizia?

Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

4 Se i tuoi figliuoli han peccato contro lui, egli li ha dati in balìa del loro misfatto;

Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

5 ma tu, se ricorri a Dio e implori grazia dall’Onnipotente,

så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

6 se proprio sei puro e integro, certo egli sorgerà in tuo favore, e restaurerà la dimora della tua giustizia.

då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

7 Così sarà stato piccolo il tuo principio, ma la tua fine sarà grande oltre modo.

och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

8 Interroga le passate generazioni, rifletti sull’esperienza de’ padri;

Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

9 giacché noi siam d’ieri e non sappiamo nulla; i nostri giorni sulla terra non son che un’ombra;

-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

10 ma quelli certo t’insegneranno, ti parleranno, e dal loro cuore trarranno discorsi.

men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

11 Può il papiro crescere ove non c’è limo? Il giunco viene egli su senz’acqua?

"Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

12 Mentre son verdi ancora, e senza che li si tagli, prima di tutte l’erbe, seccano.

Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

13 Tale la sorte di tutti quei che dimenticano Dio, e la speranza dell’empio perirà.

Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

14 La sua baldanza è troncata, la sua fiducia e come una tela di ragno.

Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

15 Egli s’appoggia alla sua casa, ma essa non regge; vi s’aggrappa, ma quella non sta salda.

Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

16 Egli verdeggia al sole, e i suoi rami si protendono sul suo giardino;

Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

17 le sue radici s’intrecciano sul mucchio delle macerie, penetra fra le pietre della casa.

kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

18 Ma divelto che sia dal suo luogo, questo lo rinnega e gli dice: “Non ti ho mai veduto!”

Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

19 Ecco il gaudio che gli procura la sua condotta! E dalla polvere altri dopo lui germoglieranno.

Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp."

20 No, Iddio non rigetta l’uomo integro, ne porge aiuto a quelli che fanno il male.

Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

21 Egli renderà ancora il sorriso alla tua bocca, e sulle tue labbra metterà canti d’esultanza.

Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

22 Quelli che t’odiano saran coperti di vergogna, e la tenda degli empi sparirà”.

De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.