Giobbe 38

1 Allora l’Eterno rispose a Giobbe dal seno della tempesta, e disse:

Och Herren svarade Job uti ett väder, och sade:

2 “Chi è costui che oscura i miei disegni con parole prive di senno?

Hvilken är den som i sina tankar så fela vill, och talar så med oförnuft?

3 Orsù, cingiti i lombi come un prode; io ti farò delle domande e tu insegnami!

Gjorda dina länder såsom en man; jag vill fråga dig: Säg, äst du så klok?

4 Dov’eri tu quand’io fondavo la terra? Dillo, se hai tanta intelligenza.

Hvar vast du, då jag grundade jordena? Säg mig:

5 Chi ne fissò le dimensioni? giacché tu il sai! chi tirò sovr’essa la corda da misurare?

Vetst du, ho henne hafver satt sitt mått; eller ho hafver dragit något snöre öfver henne?

6 Su che furon poggiate le sue fondamenta, o chi ne pose la pietra angolare

Eller hvaruppå står hennes fotafäste; eller ho hafver henne en hörnsten lagt;

7 quando le stelle del mattino cantavan tutte assieme e tutti i figli di Dio davan in gridi di giubilo?

Då morgonstjernorna tillsammans lofvade mig, och all Guds barn fröjdade sig?

8 Chi chiuse con porte il mare balzante fuor dal seno materno,

Ho hafver tillslutit hafvet med sina dörrar, då det utbrast såsom utu moderlifve;

9 quando gli detti le nubi per vestimento e per fasce l’oscurità,

Då jag klädde det med skyar, och invefvade det i töckno, såsom i lindakläde;

10 quando gli tracciai de’ confini, gli misi sbarre e porte,

Då jag förtog thy dess flod med minom dam, och satte thy bom och dörrar före;

11 e dissi: “Fin qui tu verrai, e non oltre; qui si fermerà l’orgoglio de’ tuoi flutti?”

Och sade: Allt härintill skall du komma, och icke vidare; här skola dina stolta böljor sätta sig?

12 Hai tu mai, in vita tua, comandato al mattino? o insegnato il suo luogo all’aurora,

Hafver du i dinom tid budit morgonen, och vist morgonrodnanom sitt rum;

13 perch’ella afferri i lembi della terra, e ne scuota via i malvagi?

Att jordenes ändar måga fattade varda, och de ogudaktige der utskuddade blifva?

14 La terra si trasfigura come creta sotto il sigillo, e appar come vestita d’un ricco manto;

Inseglet skall sig förvandla såsom ler, så att de skola blifva såsom ett kläde;

15 i malfattori sono privati della luce loro, e il braccio, alzato già, è spezzato.

Och dem ogudaktigom skall deras ljus förtaget varda, och de högfärdigas arm skall sönderbruten varda.

16 Sei tu penetrato fino alle sorgenti del mare? hai tu passeggiato in fondo all’abisso?

Hafver du kommit uti hafsens grund, och vandrat uti djupsens fjät?

17 Le porte della morte ti son esse state scoperte? Hai tu veduto le porte dell’ombra di morte?

Hafva dödsens dörrar någon tid upplåtit sig för dig; eller hafver du sett dörrarna åt mörkret?

18 Hai tu abbracciato collo sguardo l’ampiezza della terra? Parla, se la conosci tutta!

Hafver du förnummit huru bred jorden är? Låt höra, vetst du allt detta?

19 Dov’è la via che guida al soggiorno della luce? E la tenebra dov’è la sua dimora?

Hvilken är vägen dit, der ljuset bor, och hvilket är mörkrens rum;

20 Le puoi tu menare verso i loro domini, e sai tu bene i sentieri per ricondurle a casa?

Att du måtte aftaga dess gränso, och märka stigen till dess hus?

21 Lo sai di sicuro! ché tu eri, allora, già nato, e il numero de’ tuoi giorni è grande!…

Visste du, att du skulle på den tiden född varda, och huru många dina dagar blifva skulle?

22 Sei tu entrato ne’ depositi della neve? Li hai visti i depositi della grandine

Hafver du der varit, dädan snön kommer; eller hafver du sett, hvadan haglet kommer;

23 ch’io tengo in serbo per i tempi della distretta, pel giorno della battaglia e della guerra?

Hvilka jag bevarat hafver intill bedröfvelsens dag, intill stridenes och örligets dag?

24 Per quali vie si diffonde la luce e si sparge il vento orientale sulla terra?

Genom hvilken vägen delar sig ljuset, och östanväder uppkommer på jordena?

25 Chi ha aperto i canali all’acquazzone e segnato la via al lampo dei tuoni,

Ho hafver utskift regnskurene sitt lopp, och ljungeldenom och dundrena vägen;

26 perché la pioggia cada sulla terra inabitata, sul deserto ove non sta alcun uomo,

Så att det regnar uppå jordena, der ingen är, i öknene, der ingen menniska är;

27 e disseti le solitudini desolate, sì che vi germogli e cresca l’erba?

Att det skall uppfylla ödemarken och öknen, och kommer gräset till att växa?

28 Ha forse la pioggia un padre? o chi genera le gocce della rugiada?

Ho är regnets fader? Ho hafver födt daggenes droppar?

29 Dal seno di chi esce il ghiaccio, e la brina del cielo chi la dà alla luce?

Utu hvars lif är isen utgången; och ho hafver födt rimfrostet under himmelen;

30 Le acque, divenute come pietra, si nascondono, e la superficie dell’abisso si congela.

Att vattnet skulle fördoldt varda såsom under stenar, och djupet blifver ofvanuppå ståndandes?

31 Sei tu che stringi i legami delle Pleiadi, o potresti tu scioglier le catene d’Orione?

Kan du binda tillsammans sjustjärnornas band, eller upplösa Orions band?

32 Sei tu che, al suo tempo, fai apparire le costellazioni e guidi la grand’Orsa insieme a’ suoi piccini?

Kan du hemta morgonstjernorna fram i sin tid, eller föra vagnen på himmelen öfver sin barn?

33 Conosci tu le leggi del cielo? e regoli tu il dominio di esso sulla terra?

Vetst du, huru himmelen skall regeras; eller kan du sätta ett herradöme öfver honom på jordene?

34 Puoi tu levar la voce fino alle nubi, e far che abbondanza di pioggia ti ricopra?

Kan du föra dina dunder högt uppe i skynom, att vattnens myckenhet dig öfvertäcker?

35 I fulmini parton forse al tuo comando? Ti dicono essi: “Eccoci qua”?

Kan du utsläppa ljungeldar, att de fara åstad, och säga: Här äre vi?

36 Chi ha messo negli strati delle nubi sapienza, o chi ha dato intelletto alla meteora?

Ho hafver satt visdomen uti det fördolda? Ho hafver gifvit tankomen förstånd?

37 Chi conta con sapienza le nubi? e gli otri del cielo chi li versa

Ho är så vis, att han skyarna räkna kan? Ho kan förstoppa vattuläglarna i himmelen,

38 allorché la polvere stemperata diventa come una massa in fusione e le zolle de’ campi si saldan fra loro?

När stoftet är vått vordet, så att det tillhopalöper, och klimparne låda tillsammans?

39 Sei tu che cacci la preda per la leonessa, che sazi la fame de’ leoncelli

Kan du gifva lejinnone hennes rof i jagtene; och mätta de unga lejonen;

40 quando si appiattano nelle tane e si mettono in agguato nella macchia?

Så att de lägga sig uti sitt rum, och stilla ligga i kulone på vakt?

41 Chi provvede il pasto al corvo quando i suoi piccini gridano a Dio e vanno errando senza cibo?

Ho reder korpenom mat, när hans ungar ropa till Gud, och veta icke hvar deras mat är?