Giobbe 34

1 Elihu riprese a parlare e disse:

Och Elihu svarade, och sade:

2 “O voi savi, ascoltate le mie parole! Voi che siete intelligenti, prestatemi orecchio!

Hörer, I vise, mitt tal, och I förståndige, akter på mig;

3 Poiché l’orecchio giudica dei discorsi, come il palato assapora le vivande.

Ty örat pröfvar talet, och munnen smakar maten.

4 Scegliamo quello ch’è giusto, riconosciamo fra noi quello ch’è buono.

Låt oss utvälja en dom, att vi måge emellan oss känna hvad godt är.

5 Giobbe ha detto: “Sono giusto, ma Dio mi nega giustizia;

Ty Job hafver sagt: Jag är rättfärdig, och Gud hafver förvägrat mig min rätt.

6 ho ragione, e passo da bugiardo; la mia ferita è incurabile, e sono senza peccato”.

Jag måste ljuga, om jag än rätt hade; jag varder plågad af min skott, om jag än det intet förskyllat hade.

7 Dov’è l’uomo che al par di Giobbe tracanni gli empi scherni come l’acqua,

Ho är en sådana, som Job; som gabberi dricker såsom vatten,

8 cammini in compagnia de’ malfattori, e vada assieme con gli scellerati?

Och går på vägenom med illgerningsmän, så att han vandrar med ogudaktiga män?

9 Poiché ha detto: “Non giova nulla all’uomo l’avere il suo diletto in Dio”.

Ty han hafver sagt: Om än någor rätt färdig vore, så gäller han dock intet när Gudi.

10 Ascoltatemi dunque, o uomini di senno! Lungi da Dio il male, lungi dall’Onnipotente l’iniquità!

Hörer mig, I vise män: Bort det, att Gud skulle vara ogudaktig, och den Allsmägtige orättvis;

11 Poich’egli rende all’uomo secondo le sue opere, e fa trovare a ognuno il salario della sua condotta.

Utan han lönar menniskone, efter som hon hafver förtjent; och drabbar uppå hvar och en efter hans gerningar.

12 No, di certo Iddio non commette ingiustizie! l’Onnipotente non perverte il diritto.

Utan tvifvel, Gud fördömer ingen med orätt, och den Allsmägtige böjer icke rätten.

13 Chi gli ha dato il governo della terra? Chi ha affidato l’universo alla sua cura?

Ho hafver skickat det uppå jordene är, och ho hafver satt hela jordenes krets?

14 S’ei non ponesse mente che a sé stesso, se ritirasse a sé il suo spirito e il suo soffio,

Om han det toge sig före, kunde han allas anda och lif till sig samla;

15 ogni carne perirebbe d’un tratto, l’uomo ritornerebbe in polvere.

Allt kött vorde tillhopa förgåendes, och menniskan vorde åter till asko igen.

16 Se tu se’ intelligente, ascolta questo, porgi orecchio alla voce delle mie parole.

Hafver du förstånd, så hör detta, och gif akt på mins tals röst.

17 Uno che odiasse la giustizia potrebbe governare? E osi tu condannare il Giusto, il Potente,

Skulle någon fördenskull tvinga rätten, att han hatar honom? Och derföre att du stolt äst, skulle du fördenskull fördöma den rättfärdiga?

18 che chiama i re “uomini da nulla” e i principi: “scellerati”?

Skulle någor säga till Konungen: Du Belial? och till Förstarna: I ogudaktige?

19 che non porta rispetto all’apparenza de’ grandi, che non considera il ricco più del povero, perché son tutti opera delle sue mani?

Den dock icke ser på Förstarnas person, och känner icke mer den härliga än den fattiga; förty de äro alle hans handaverk.

20 In un attimo, essi muoiono; nel cuor della notte, la gente del popolo è scossa e scompare, i potenti son portati via, senza man d’uomo.

Med hast måste menniskorna dö, och om midnattstid förskräckas och förgås; de mägtige varda kraftlöse borttagne.

21 Perché Iddio tien gli occhi aperti sulle vie de’ mortali, e vede tutti i lor passi.

Ty hans ögon se uppå hvars och ens vägar, och han skådar alla deras gånger.

22 Non vi son tenebre, non v’è ombra di morte, ove possa nascondersi chi opera iniquamente.

Intet mörker eller skygd är, att ogerningsmän måga sig der fördölja;

23 Dio non ha bisogno d’osservare a lungo un uomo per trarlo davanti a lui in giudizio.

Ty det varder ingom tillstadt, att han kommer med Gud till rätta.

24 Egli fiacca i potenti, senza inchiesta; e ne stabilisce altri al loro posto;

Han förgör många stolta, som icke stå till att räkna; och sätter andra i deras stad;

25 poich’egli conosce le loro azioni; li abbatte nella notte, e son fiaccati;

Derföre, att han känner deras gerningar; och omstörter dem om nattena, att de skola sönderkrossade varda.

26 li colpisce come dei malvagi, in presenza di tutti,

Han kastar de ogudaktiga uti en hop, der man gerna ser det;

27 perché si sono sviati da lui e non hanno posto mente ad alcuna delle sue vie;

Derföre, att de icke hafva följt honom efter, och förstodo ingen af hans vägar;

28 han fatto salire a lui il gemito del povero, ed egli ha dato ascolto al gemito degli infelici.

Att de fattigas rop skulle komma inför honom, och han dens eländas rop höra måtte.

29 Quando Iddio dà requie chi lo condannerà? Chi potrà contemplarlo quando nasconde il suo volto a una nazione ovvero a un individuo,

Om han frid gifver, ho vill fördöma? Och om han förskyler anletet, ho vill se uppå honom ibland folken och menniskorna?

30 per impedire all’empio di regnare, per allontanar dal popolo le insidie?

Så låter han nu en skrymtare regera, till att plåga folket.

31 Quell’empio ha egli detto a Dio: “Io porto la mia pena, non farò più il male,

För Guds skull vill jag lida talet, och icke förmenat.

32 mostrami tu quel che non so vedere; se ho agito perversamente, non lo farò più”?

Hafver jag icke drabbat rätt, lär du mig bättre; hafver jag orätt handlat, vill jag icke göra så mer.

33 Dovrà forse Iddio render la giustizia a modo tuo, che tu lo critichi? Ti dirà forse: “Scegli tu, non io, quello che sai, dillo”?

Man vänter nu svar af dig; ty du förkastar all ting, och du hafver begynt det, och icke jag. Vetst du nu något, så tala.

34 La gente assennata e ogni uomo savio che m’ascolta, mi diranno:

Visa män låter jag väl tala, och en vis man hörer mig.

35 “Giobbe parla senza giudizio, le sue parole sono senza intendimento”.

Men Job talar ovisliga, och hans ord äro icke vis.

36 Ebbene, sia Giobbe provato sino alla fine! poiché le sue risposte son quelle degli iniqui,

Min Fader, låt Job försökt varda allt intill ändan, derföre att han vänder sig till orättfärdiga menniskor.

37 poiché aggiunge al peccato suo la ribellione, batte le mani in mezzo a noi, e moltiplica le sue parole contro Dio”.

Han hafver utöfver sina synd ännu dertill hädat; derföre låt honom inför oss slagen varda; och träte sedan med sinom ordom inför Gud.