Giobbe 33

1 Ma pure, ascolta, o Giobbe, il mio dire, porgi orecchio a tutte le mie parole!

Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.

2 Ecco, apro la bocca, la lingua parla sotto il mio palato.

Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.

3 Nelle mie parole è la rettitudine del mio cuore; e le mie labbra diran sinceramente quello che so.

Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.

4 Lo spirito di Dio mi ha creato, e il soffio dell’Onnipotente mi dà la vita.

Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.

5 Se puoi, rispondimi; prepara le tue ragioni, fatti avanti!

Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.

6 Ecco, io sono uguale a te davanti a Dio; anch’io, fui tratto dall’argilla.

Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.

7 Spavento di me non potrà quindi sgomentarti, e il peso della mia autorità non ti potrà schiacciare.

Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.

8 Davanti a me tu dunque hai detto (e ho bene udito il suono delle tue parole):

Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:

9 “Io sono puro, senza peccato; sono innocente, non c’è iniquità in me;

"Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;

10 ma Dio trova contro me degli appigli ostili, mi tiene per suo nemico;

men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.

11 mi mette i piedi nei ceppi, spia tutti i miei movimenti”.

Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar."

12 E io ti rispondo: In questo non hai ragione; giacché Dio è più grande dell’uomo.

Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.

13 Perché contendi con lui? poich’egli non rende conto d’alcuno dei suoi atti.

Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?

14 Iddio parla, bensì, una volta ed anche due, ma l’uomo non ci bada;

Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.

15 parla per via di sogni, di visioni notturne, quando un sonno profondo cade sui mortali, quando sui loro letti essi giacciono assopiti;

I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,

16 allora egli apre i loro orecchi e dà loro in segreto degli ammonimenti,

då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,

17 per distoglier l’uomo dal suo modo d’agire e tener lungi da lui la superbia;

när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.

18 per salvargli l’anima dalla fossa, la vita dal dardo mortale.

Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.

19 L’uomo è anche ammonito sul suo letto, dal dolore, dall’agitazione incessante delle sue ossa;

Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.

20 quand’egli ha in avversione il pane, e l’anima sua schifa i cibi più squisiti;

Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.

21 la carne gli si consuma, e sparisce, mentre le ossa, prima invisibili, gli escon fuori,

Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.

22 l’anima sua si avvicina alla fossa, e la sua vita a quelli che dànno la morte.

Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.

23 Ma se, presso a lui, v’è un angelo, un interprete, uno solo fra i mille, che mostri all’uomo il suo dovere,

Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,

24 Iddio ha pietà di lui e dice: “Risparmialo, che non scenda nella fossa! Ho trovato il suo riscatto”.

då förbarmar Gud sig över henne och säger; "Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått."

25 Allora la sua carne divien fresca più di quella d’un bimbo; egli torna ai giorni della sua giovinezza;

Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.

26 implora Dio, e Dio gli è propizio; gli dà di contemplare il suo volto con giubilo, e lo considera di nuovo come giusto.

När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.

27 Ed egli va cantando fra la gente e dice: “Avevo peccato, pervertito la giustizia, e non sono stato punito come meritavo.

Så får denne då sjunga inför människorna och säga: "Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;

28 Iddio ha riscattato l’anima mia, onde non scendesse nella fossa e la mia vita si schiude alla luce!”

ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset."

29 Ecco, tutto questo Iddio lo fa due, tre volte, all’uomo,

Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,

30 per ritrarre l’anima di lui dalla fossa, perché su di lei splenda la luce della vita.

till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.

31 Sta’ attento, Giobbe, dammi ascolto; taci, ed io parlerò.

Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.

32 Se hai qualcosa da dire, rispondimi, parla, ché io vorrei poterti dar ragione.

Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.

33 Se no, tu dammi ascolto, taci, e t’insegnerò la saviezza”.

Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.