Giobbe 20

1 Allora Tsofar di Naama rispose e disse:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 “Quel che tu dici mi spinge a risponderti e ne suscita in me il fervido impulso.

På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

3 Ho udito rimproveri che mi fanno oltraggio; ma lo spirito mio mi darà una risposta assennata.

Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

4 Non lo sai tu che in ogni tempo, da che l’uomo è stato posto sulla terra,

Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

5 il trionfo de’ malvagi è breve, e la gioia degli empi non dura che un istante?

att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

6 Quando la sua altezza giungesse fino al cielo ed il suo capo toccasse le nubi,

Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

7 l’empio perirà per sempre come lo sterco suo; quelli che lo vedevano diranno: “Dov’è?”

Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: "Var är han?"

8 Se ne volerà via come un sogno, e non si troverà più; dileguerà come una visione notturna.

Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

9 L’occhio che lo guardava, cesserà di vederlo, e la sua dimora più non lo scorgerà.

Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

10 I suoi figli si raccomanderanno ai poveri, e le sue mani restituiranno la sua ricchezza.

Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

11 Il vigor giovanile che gli riempiva l’ossa giacerà nella polvere con lui.

Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

12 Il male è dolce alla sua bocca, se lo nasconde sotto la lingua,

Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

13 lo risparmia, non lo lascia andar giù, lo trattiene sotto al suo palato:

är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

14 ma il cibo gli si trasforma nelle viscere, e gli diventa in corpo veleno d’aspide.

så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

15 Ha trangugiato ricchezze e le vomiterà; Iddio stesso gliele ricaccerà dal ventre.

Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

16 Ha succhiato veleno d’aspide, la lingua della vipera l’ucciderà.

Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

17 Non godrà più la vista d’acque perenni, né di rivi fluenti di miele e di latte.

Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

18 Renderà il frutto delle sue fatiche, senza poterlo ingoiare. Pari alla sua ricchezza sarà la restituzione che ne dovrà fare, e così non godrà dei suoi beni.

Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

19 Perché ha oppresso e abbandonato il povero, s’è impadronito di case che non avea costruite;

Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20 perché la sua ingordigia non conobbe requie, egli non salverà nulla di ciò che ha tanto bramato.

Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

21 La sua voracità non risparmiava nulla, perciò il suo benessere non durerà.

Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

22 Nel colmo dell’abbondanza, si troverà in penuria; la mano di chiunque ebbe a soffrir tormenti si leverà contro lui.

Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

23 Quando starà per riempirsi il ventre, ecco Iddio manderà contro a lui l’ardor della sua ira; gliela farà piovere addosso per servirgli di cibo.

Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

24 Se scampa alle armi di ferro, lo trafigge l’arco di rame.

Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

25 Si strappa il dardo, esso gli esce dal corpo, la punta sfolgorante gli vien fuori dal fiele, lo assalgono i terrori della morte.

När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

26 Buio profondo è riservato a’ suoi tesori; lo consumerà un fuoco non attizzato dall’uomo, che divorerà quel che resta nella sua tenda.

Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

27 Il cielo rivelerà la sua iniquità, e la terra insorgerà contro di lui.

Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

28 Le rendite della sua casa se n’andranno, portate via nel giorno dell’ira di Dio.

Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

29 Tale la parte che Dio riserba all’empio, tale il retaggio che Dio gli destina”.

Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.