Giobbe 13

1 Ecco, l’occhio mio tutto questo l’ha veduto; l’orecchio mio l’ha udito e l’ha inteso.

Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.

2 Quel che sapete voi lo so pur io, non vi sono punto inferiore.

Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.

3 Ma io vorrei parlare con l’Onnipotente, avrei caro di ragionar con Dio;

Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.

4 giacché voi siete de’ fabbri di menzogne, siete tutti quanti de’ medici da nulla.

Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.

5 Oh se serbaste il silenzio! esso vi conterebbe come sapienza.

Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.

6 Ascoltate, vi prego, quel che ho da rimproverarvi; state attenti alle ragioni delle mie labbra!

Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.

7 Volete dunque difendere Iddio parlando iniquamente? sostener la sua causa con parole di frode?

Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?

8 Volete aver riguardo alla sua persona? e costituirvi gli avvocati di Dio?

Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?

9 Sarà egli un bene per voi quando vi scruterà a fondo? credete ingannarlo come s’inganna un uomo?

Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?

10 Certo egli vi riprenderà severamente se nel vostro segreto avete dei riguardi personali.

Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.

11 La maestà sua non vi farà sgomenti? Il suo terrore non piomberà su di voi?

Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.

12 I vostri detti memorandi son massime di cenere; i vostri baluardi son baluardi d’argilla.

Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.

13 Tacete! lasciatemi stare! voglio parlare io, e m’avvenga quello che può!

Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.

14 Perché prenderei la mia carne coi denti? Metterò piuttosto la mia vita nelle mie mani.

Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.

15 Ecco, egli m’ucciderà; non spero più nulla; ma io difenderò in faccia a lui la mia condotta!

Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.

16 Anche questo servirà alla mia salvezza; poiché un empio non ardirebbe presentarsi a lui.

Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.

17 Ascoltate attentamente il mio discorso, porgete orecchio a quanto sto per dichiararvi.

Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.

18 Ecco, io ho disposto ogni cosa per la causa; so che sarò riconosciuto giusto.

Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.

19 V’è qualcuno che voglia farmi opposizione? Se v’è io mi taccio e vo’ morire.

Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga -- och dö.

20 Ma, o Dio, concedimi solo due cose, e non mi nasconderò dal tuo cospetto:

Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:

21 ritirami d’addosso la tua mano, e fa’ che i tuoi terrori non mi spaventin più.

din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.

22 Poi interpellami, ed io risponderò; o parlerò io, e tu replicherai.

Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.

23 Quante sono le mie iniquità, quanti i miei peccati? Fammi conoscere la mia trasgressione, il mio peccato!

Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.

24 Perché nascondi il tuo volto, e mi tieni in conto di nemico?

Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?

25 Vuoi tu atterrire una foglia portata via dal vento? Vuoi tu perseguitare una pagliuzza inaridita?

Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?

26 tu che mi condanni a pene così amare, e mi fai espiare i falli della mia giovinezza,

Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;

27 tu che metti i miei piedi nei ceppi, che spii tutti i miei movimenti, e tracci una linea intorno alla pianta de’ miei piedi?

du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.

28 Intanto questo mio corpo si disfa come legno tarlato, come un abito roso dalle tignuole.

Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!