Salmi 88
1 Maschil di Heman Ezrahita, [che è] un cantico di salmo, [dato] al Capo de' Musici, dei figliuoli di Core, per cantar[lo] sopra Mahalat O SIGNORE Iddio della mia salute, Io grido di giorno [e] di notte, nel tuo cospetto.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Venga la mia orazione in tua presenza; Inchina il tuo orecchio al mio grido.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Io son reputato del numero di quelli che scendono nella fossa; Io son simile ad un uomo [che] non [ha più] forza alcuna.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Io [sono] spacciato fra i morti, Come gli uccisi che giacciono nella sepoltura, De' quali tu non ti ricordi più; E [che] son ricisi dalla tua mano.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Tu mi hai posto in una fossa bassissima, In tenebre, in [luoghi] profondi.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 L'ira tua si è posata sopra me, E tu [mi] hai abbattuto con tutti i tuoi flutti. (Sela)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Tu hai allontanati da me i miei conoscenti, Tu mi hai renduto loro grandemente abbominevole; [Io son] serrato, e non posso uscire.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 L'occhio mio è doglioso d'afflizione; O Signore, io grido a te tuttodì, Io spiego a te le palme delle mie mani.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Opererai tu alcuna maraviglia inverso i morti? I trapassati risorgeranno essi, per celebrarti? (Sela)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 La tua benignità si narrerà ella nel sepolcro? [E] la tua verità nel [luogo del]la perdizione?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Le tue maraviglie si conosceranno esse nelle tenebre? E la tua giustizia nella terra dell'obblio?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Ora quant'è a me, o Signore, io grido a te; [E] la mia orazione ti si fa incontro la mattina.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Perchè scacci, o Signore, l'anima mia? [Perchè] nascondi il tuo volto da me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Io [son] povero, e vengo meno fin dalla [mia] giovanezza; Io porto i tuoi spaventi, [e] ne sto in forse.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Le tue ire mi son passate addosso; I tuoi terrori mi hanno deserto;
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 Mi han circondato come acque tuttodì; Tutti quanti mi hanno intorniato.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Tu hai allontanati da me amici e compagni; I miei conoscenti [son nascosti nelle] tenebre.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
