Salmi 77

1 Salmo di Asaf, [dato] al Capo de' Musici, de' figliuoli di Iedutun LA mia voce [s'indirizza] a Dio, ed io grido; La mia voce [s'indirizza] a Dio, acciocchè egli mi porga l'orecchio.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

2 Nel giorno della mia distretta, io ho cercato il Signore; Le mie mani sono state sparse qua e là di notte, E non hanno avuta posa alcuna; L'anima mia ha rifiutato d'essere consolata.

Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

3 Io mi ricordo di Dio, e romoreggio; Io mi lamento, e il mio spirito è angosciato. (Sela)

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

4 Tu hai ritenuti gli occhi miei [in continue] vegghie; Io son tutto attonito, e non posso parlare.

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

5 Io ripenso a' giorni antichi, Agli anni da lungo tempo passati.

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

6 Io mi ricordo come [già] io sonava; Io medito nel mio cuore di notte, E lo spirito mio va investigando.

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

7 Il Signore [mi] rigetterà egli in perpetuo? E non [mi] gradirà egli [giammai] più?

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

8 È la sua benignità venuta meno per sempre mai? È la [sua] parola mancata per ogni età?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

9 Iddio ha egli dimenticato di aver pietà? Ha egli serrate per ira le sue compassioni? (Sela)

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

10 Io ho adunque detto: Se io son fiacco, Egli è perchè la destra dell'Altissimo è mutata.

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

11 Io mi rammemoro le opere del Signore; Perciocchè io mi riduco a memoria le tue maraviglie antiche;

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

12 E medito tutti i tuoi fatti, E ragiono delle tue operazioni.

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

13 O Dio, le tue vie [si veggono] nel Santuario; Chi [è] dio grande, come Iddio?

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

14 Tu [sei] l'Iddio che fai maraviglie; Tu hai fatta conoscere la tua forza fra i popoli.

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

15 Tu hai, col tuo braccio, riscosso il tuo popolo; I figliuoli di Giacobbe e di Giuseppe. (Sela)

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

16 Le acque ti videro, o Dio; Le acque ti videro, [e] furono spaventate; Gli abissi eziandio tremarono.

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

17 Le nubi versarono diluvi d'acque; I cieli tuonarono; I tuoi strali eziandio andarono attorno.

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

18 Il suon de' tuoi tuoni [fu] per lo giro [del cielo]; I folgori alluminarono il mondo; La terra fu smossa, e tremò.

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

19 La tua via [fu] per mezzo il mare, E il tuo sentiero per mezzo le grandi acque; E le tue pedate non furono riconosciute.

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

20 Tu conducesti il tuo popolo, come una greggia, Per man di Mosè e d'Aaronne.

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.