Salmi 65

1 Salmo di cantico di Davide, [dato] al Capo de' Musici O DIO, lode ti aspetta in Sion; E [quivi] ti saran pagati i voti.

För sångmästaren; en psalm; en sång av David. Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

2 [O tu] ch'esaudisci i preghi, Ogni carne verrà a te.

Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

3 Cose inique mi avevano sopraffatto; Ma tu purghi le nostre trasgressioni.

Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

4 Beato colui che tu avrai eletto, ed avrai fatto accostare [a te]. [Acciocchè] abiti ne' tuoi cortili! Noi saremo saziati de' beni della tua Casa, Delle cose sante del tuo Tempio.

Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

5 O Dio della nostra salute, Confidanza di tutte le estremità le più lontane della terra e del mare, Rispondici, per la [tua] giustizia, [in] maniere tremende.

Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

6 Esso, colla sua potenza, ferma i monti; Egli è cinto di forza.

du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

7 Egli acqueta il romor de' mari, lo strepito delle sue onde, E il tumulto de' popoli.

du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

8 Onde quelli che abitano nella estremità [della terra] temono de' tuoi miracoli: Tu fai giubilare i luoghi, onde esce la mattina e la sera.

De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

9 Tu visiti la terra, e l'abbeveri; Tu l'arricchisci grandemente; I ruscelli di Dio [son] pieni d'acqua; Tu apparecchi agli uomini il lor frumento, dopo che tu l'hai così preparata.

Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

10 Tu adacqui le sue porche; tu pareggi i suoi solchi; Tu la stempri colle stille della tua pioggia; tu benedici i suoi germogli;

Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

11 Tu coroni de' tuoi beni l'annata; E le tue orbite stillano grasso.

Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

12 Le mandrie del deserto stillano; E i colli son cinti di gioia.

Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

13 Le pianure son rivestite di gregge, E le valli coperte di biade; Dànno voci di allegrezza, ed anche cantano.

Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.