Salmi 50

1 Salmo di Asaf IL Signore, l'Iddio degl'iddii, ha parlato, ed ha gridato alla terra, Dal sol Levante, infino al Ponente.

En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.

2 Iddio è apparito in gloria, Da Sion, [luogo di] compiuta bellezza.

Af Zion går upp Guds härliga sken.

3 L'Iddio nostro verrà, e non se ne starà cheto; Egli avrà davanti a sè un fuoco divorante, E d'intorno a sè una forte tempesta.

Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.

4 Egli griderà da alto al cielo, Ed alla terra, per giudicare il suo popolo;

Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.

5 [E dirà: ] Adunatemi i miei santi, I quali han fatto meco patto con sacrificio.

Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.

6 E i cieli racconteranno la sua giustizia; Perciocchè egli [è] Iddio Giudice. (Sela)

Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)

7 Ascolta, popol mio, ed io parlerò; [Ascolta], Israele, ed io ti farò le mie protestazioni. Io [sono] Iddio, l'Iddio tuo.

Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.

8 Io non ti riprenderò per li tuoi sacrificii, Nè per li tuoi olocausti che mi [sono] continuamente presentati.

För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.

9 Io non prenderò giovenchi dalla tua casa, [Nè] becchi dalle tue mandre.

Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;

10 Perciocchè mie [sono] tutte le bestie delle selve; [Mio è] tutto il bestiame [che è] in mille monti.

Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.

11 Io conosco tutti gli uccelli de' monti; E le fiere della campagna [sono] a mio comando.

Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.

12 Se io avessi fame, io non te lo direi; Perciocchè il mondo, e tutto quello ch'è in esso, [è] mio.

Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.

13 Mangio io carne di tori, O bevo io sangue di becchi?

Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?

14 Sacrifica lode a Dio, E paga all'Altissimo i tuoi voti.

Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.

15 E invocami nel giorno della distretta, Ed io te [ne] trarrò fuori, e tu mi glorificherai.

Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.

16 Ma all'empio Iddio ha detto: Che hai tu da far a raccontare i miei statuti, Ed a recarti il mio patto in bocca?

Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;

17 Conciossiachè tu odii correzione, E getti dietro a te le mie parole.

Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?

18 Se tu vedi un ladro, tu prendi piacere d'essere in sua compagnia; E la tua parte [è] con gli adulteri.

När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.

19 Tu metti la tua bocca al male, E la tua lingua congegna frode.

Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.

20 Tu siedi, [e] parli contro al tuo fratello, [E] metti biasimo sopra il figliuol di tua madre.

Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.

21 Tu hai fatte queste cose, ed io mi sono taciuto; [E] tu hai pensato, che del tutto io era simile a te. Io ti arguirò, e te [le] spiegherò in su gli occhi.

Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.

22 Deh! intendete questo, [voi] che dimenticate Iddio; Che talora io non rapisca, e non [vi sia] alcuno che riscuota.

Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.

23 Chi sacrifica lode mi glorifica, E chi addirizza la [sua] via, Io gli mostrerò la salute di Dio.

Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.