Salmi 18
1 [Salmo] di Davide, servitor del Signore, il qual pronunziò le parole di questo cantico al Signore, nel giorno che il Signore l'ebbe riscosso dalla mano di tutti i suoi nemici, e dalla mano di Saulle; [dato] al Capo de' Musici. Egli adunque disse: O SIGNORE, mia forza, io ti amerò affettuosamente.
En Psalm, till att föresjunga, Davids, Herrans tjenares; hvilken denna visos ord talade till Herran, på den tid Herren honom hulpit hade ifrå hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand; Och sade: Hjerteliga, kär hafver jag dig, Herre, min starkhet;
2 Il Signore [è] la mia rocca, e la mia fortezza, e il mio liberatore, Il mio Dio, la mia rupe; io spererò in lui; Il mio scudo, e il corno della mia salute, il mio alto ricetto.
Herre, min klippa, min borg, min förlossare; min Gud, min tröst, den jag mig vid håller; min sköld, och min salighets horn, och mitt beskydd.
3 Io invocai il Signore, a cui si deve ogni lode; E fui salvato da' miei nemici.
Jag vill lofva och åkalla Herren; så blifver jag ifrå mina ovänner förlöst.
4 Doglie di morte mi avevano circondato, E torrenti di scellerati mi avevano spaventato.
Ty dödsens band hafva, omfattat mig, och Belials bäcker förskräckt mig.
Helvetes band hafva omfattat mig, och dödsens snaror öfverfallit mig. (Sheol h7585)
6 Nella mia distretta io invocai il Signore, E gridai all'Iddio mio; [Ed] egli udì la mia voce dal suo Tempio, E il mio grido pervenne davanti a lui a' suoi orecchi.
När jag är i ångest, så åkallar jag Herran, och ropar till min Gud; så hörer han mina röst af sitt tempel, och mitt rop kommer för honom till hans öron.
7 Allora la terra fu scossa, e tremò; E i fondamenti de' monti furono smossi E scrollati; perciocchè egli era acceso nell'ira.
Jorden bäfvade och gaf sig, och bergens grundvalar rördes och bäfvade, då han vred var.
8 Un fumo gli saliva per le nari, Ed un fuoco consumante per la bocca; Da lui procedevano brace accese.
Damb gick upp af hans näso, och förtärande eld af hans mun; så att det ljungade deraf.
9 Ed egli abbassò i cieli, e discese; E [vi era] una caligine sotto a' suoi piedi.
Han böjde himmelen, och for neder, och mörker var under hans fötter.
10 E cavalcava sopra Cherubini, e volava; Ed era portato a volo sopra l'ale del vento.
Och han för uppå Cherub, och flög; han sväfde på vädrens vingar.
11 Egli aveva poste delle tenebre [per] suo nascondimento; [Egli avea] d'intorno a sè il suo padiglione, Oscurità d'acque, nubi dell'aria.
Hans tjäll omkring honom var mörker, och svart tjockt moln, der han inne fördold var.
12 Le sue nubi si dileguarono per lo splendore [che scoppiava] davanti a lui, Con gragnuola e brace accese.
Af skenet för honom delte sig skyn, med hagel och ljungande.
13 E il Signore tuonò nel cielo, E l'Altissimo diede fuori la sua voce, Con gragnuola e brace accese.
Och Herren dundrade i himmelen; och den Högste lät sitt dunder ut, med hagel och ljungande.
14 Ed avventò le sue saette, e disperse coloro; Egli lanciò folgori, e li mise in rotta.
Han sköt sina skott, och förströdde dem; han lät fast ljunga, och förskräckte dem.
15 E per lo tuo sgridare, o Signore, [E] per lo soffiar del vento delle tue nari, I canali delle acque apparvero, E i fondamenti del mondo furono scoperti.
Der såg man vattuådrorna; och jordenes grund vardt blottad, Herre, af ditt straff, af dine näsos anda och blåst.
16 Egli da alto distese [la mano e] mi prese, [E] mi trasse, fuori di grandi acque.
Han sände utaf höjdene, och hemtade mig; och drog mig utu stor vatten.
17 Egli mi riscosse dal mio potente nemico, E da quelli che mi odiavano; perciocchè erano più forti di [me].
Han halp mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
18 Essi erano venuti incontro a me nel giorno della mia calamità; Ma il Signore fu il mio sostegno;
De mig öfverföllo i mins motgångs tid; och Herren vardt min tröst.
19 E mi trasse fuori al largo; Egli mi liberò, perciocchè egli mi gradisce.
Och han förde mig ut på rymdena; han tog mig derut; ty han hade lust till mig.
20 Il Signore mi ha fatta retribuzione secondo la mia giustizia; Egli mi ha renduto secondo la purità delle mie mani;
Herren gör väl emot mig, efter mina rättfärdighet; han vedergäller mig efter mina händers renhet.
21 Perciocchè io ho osservate le vie del Signore, E non mi sono empiamente rivolto dall'Iddio mio;
Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig emot min Gud.
22 Perciocchè io ho tenute davanti a me tutte le sue leggi, E non ho rimossi d'innanzi a me i suoi statuti.
Ty alla hans rätter hafver jag för ögon, och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
23 E sono stato intiero inverso lui, E mi son guardato dalla mia iniquità.
Men jag; är utan vank för honom, och bevarar mig för min synd.
24 E il Signore mi ha renduto secondo la mia giustizia, Secondo la purità delle mie mani nel suo cospetto.
Derföre vedergäller mig Herren, efter mina rättfärdighet; efter mina händers renhet för hans ögon.
25 Tu ti mostri pietoso inverso l'[uomo] pio, Intiero inverso l'uomo intiero.
Med de heliga äst du helig; och med de fromma, äst du from;
26 Tu ti mostri puro col puro, E procedi ritrosamente col perverso;
Och med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
27 Perciocchè tu sei quel che salvi la gente afflitta, Ed abbassi gli occhi altieri;
Ty du hjelper det elända folket, och de höga ögon förnedrar du.
28 Perciocchè tu sei quel che fai risplendere la mia lampana; Il Signore Iddio mio allumina le mie tenebre;
Ty du upplyser mina lykto; Herren, min Gud, gör mitt mörker ljust.
29 Perciocchè per la tua virtù io rompo tutta una schiera; E per la virtù dell'Iddio mio salgo sopra il muro.
Ty med dig kan jag nederlägga krigsfolk, och med minom Gud öfver muren springa.
30 La via di Dio [è] intiera; La parola del Signore [è] purgata col fuoco; Egli [è] lo scudo di tutti coloro che sperano in lui.
Guds vägar äro utan vank; Herrans tal äro genomluttrad; han är en sköld allom dem som trösta uppå honom.
31 Perciocchè chi [è] Dio, fuor che il Signore? E chi [è] Rocca, fuor che l'Iddio nostro?
Ty ho är en Gud, utan Herren; eller en starker, utan vår Gud?
32 Iddio [è] quel che mi cinge di prodezza, E che ha appianata la mia via.
Gud omgjordar mig med kraft, och gör mina vägar utan vank.
33 Egli rende i miei piedi simili a quelli delle cerve, E mi fa star ritto in su i miei alti luoghi.
Han gör mina fötter lika som hjortars, och sätter mig på mina höjder.
34 Egli ammaestra le mie mani alla battaglia; E colle mie braccia un arco di rame è rotto.
Han lärer mina hand strida, och min arm spänna kopparbågan.
35 Tu mi hai ancora dato lo scudo della tua salvezza; E la tua destra mi ha sostenuto, E la tua benignità mi ha accresciuto.
Och du gifver mig dins salighets sköld, och din högra hand stärker mig; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
36 Tu hai allargati i miei passi sotto di me; E le mie calcagna non son vacillate.
Du gör under mig rum till att gå, att mina fötter icke skola slinta.
37 Io ho perseguitati i miei nemici, e li ho aggiunti; E non me ne son tornato [indietro], finchè non li abbia distrutti.
Jag vill jaga efter mina fiendar, och gripa dem; och intet omvända, tilldess jag hafver nederlagt dem.
38 Io li ho rotti, e non son potuti risorgere; Mi son caduti sotto i piedi.
Jag skall slå dem, och de skola icke kunna mig emotstå; de måste falla under mina fötter.
39 E tu mi hai cinto di prodezza per la guerra; [Ed] hai abbattuti sotto di me quelli che si levavano contro a me.
Du kan rusta mig med starkhet till strid; du kan kasta dem under mig, som sig emot mig sätta.
40 Ed hai fatto voltar le spalle a' miei nemici davanti a me; Ed io ho distrutti quelli che mi odiavano.
Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra mina hatare.
41 Essi gridarono, ma non [vi fu] chi [li] salvasse; [Gridarono] al Signore, ma egli non rispose loro.
De ropa, men der är ingen hjelpare: till Herran, men han svarar dem intet.
42 Ed io li ho tritati, come polvere esposta al vento; Io li ho spazzati via, come il fango delle strade.
Jag skall sönderstöta dem som stoft för vädret; jag skall bortkasta dem såsom träck på gatomen.
43 Tu mi hai scampato dalle brighe del popolo; Tu mi hai costituito capo di nazioni; Il popolo [che] io non conosceva mi è stato sottoposto.
Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket, och gör mig till ett hufvud ibland Hedningarna; ett folk, som jag intet kände, tjenar mig.
44 Al solo udir degli orecchi si son ridotti sotto la mia ubbidienza; Gli stranieri si sono infinti inverso me.
Det hörer mig med hörsam öron; men de främmande barn förneka mig.
45 Gli stranieri son divenuti fiacchi, Ed hanno tremato di paura, fin dentro a' lor ripari.
De främmande barn försmäkta, och brytas i sina bojor.
46 Viva il Signore, e benedetta [sia] la mia Rocca; E sia esaltato l'Iddio della mia salute;
Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och mins salighets Gud varde upphöjd.
47 Iddio che mi dà [il modo di far le mie] vendette, E [che] mi sottomette i popoli.
Gud, som mig hämnd gifver, och tvingar folken under mig;
48 Che mi scampa da' miei nemici, Ed anche mi solleva d'infra quelli che mi assaltano, [E] mi riscuote dall'uomo violento.
Den mig hjelper ifrå mina fiendar, och upphöjer mig ifrå dem, som sätta sig emot mig; du hjelper mig ifrå de vrånga.
49 Perciò, o Signore, io ti celebrerò fra le genti, E salmeggerò al tuo Nome;
Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och lofsjunga dino Namne;
50 Il quale rende magnifiche le vittorie del suo re, Ed usa benignità inverso Davide suo unto, E inverso la sua progenie in perpetuo.
Den sinom Konung stor salighet bevisar, och gör sinom smorda godt; David, och hans säd evinnerliga.
