Salmi 12

1 Salmo di Davide, [dato] al Capo de' Musici, sopra Seminit SALVA, Signore; perciocchè gli [uomini] pii son venuti meno, Ed i veraci son mancati fra i figliuoli degli uomini.

För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

2 Ciascuno parla con menzogna col suo prossimo, Con labbra lusinghiere; Parlano [con] un cuor doppio.

Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

3 Il Signore ricida tutte le labbra lusinghiere, La lingua che parla altieramente;

De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

4 [Di coloro] che dicono: Noi sarem padroni colle nostre lingue; Le nostre labbra [sono] appo noi; Chi [è] signore sopra noi?

HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

5 Per la desolazione de' poveri afflitti, per le strida de' bisognosi, Ora mi leverò, dice il Signore; Io metterò in salvo [quelli] contro a cui [coloro] parlano audacemente.

dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

6 Le parole del Signore [son] parole pure, Argento affinato nel fornello di terra, Purgato per sette volte.

»Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

7 Tu, Signore, guarda coloro; Preservali da questa generazione in perpetuo.

HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

8 Gli empi vanno attorno, Quando i più vili d'infra i figliuoli degli uomini sono innalzati.

Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen. Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.