Salmi 106

1 ALLELUIA. Celebrate il Signore; perciocchè [egli è] buono; Perciocchè la sua benignità [è] in eterno.

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Chi potrà raccontar le potenze del Signore? [Chi] potrà pubblicar tutta la sua lode?

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Beati coloro che osservano la dirittura, Che fanno ciò ch'è giusto in ogni tempo.

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Ricordati di me, o Signore, Secondo la [tua] benevolenza verso il tuo popolo; Visitami colla tua salute;

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 Acciocchè io vegga il bene de' tuoi eletti, [E] mi rallegri dell'allegrezza della tua gente, [E] mi glorii colla tua eredità.

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Noi, e i nostri padri, abbiam peccato, Abbiamo operato iniquamente ed empiamente.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 I nostri padri in Egitto non considerarono le tue maraviglie, Non si ricordarono della grandezza delle tue benignità; E si ribellarono presso al mare, nel Mar rosso.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 Ma pure [il Signore] li salvò per l'amor del suo Nome, Per far nota la sua potenza;

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 E sgridò il Mar rosso, ed esso si seccò; E li fece camminar per gli abissi, come [per] un deserto.

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 E li salvò di man di coloro che li odiavano, E li riscosse di man del nemico.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 E le acque copersero i lor nemici; E non ne scampò pure uno

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Allora credettero alle sue parole; Cantarono la sua lode.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 [Ma] presto dimenticarono le sue opere; Non aspettarono il suo consiglio;

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 E si accessero di cupidigia nel deserto; E tentarono Iddio nella solitudine.

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 Ed egli diede loro ciò che chiedevano; Ma mandò la magrezza nelle lor persone.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Oltre a ciò furono mossi d'invidia contro a Mosè, nel campo; [E] contro ad Aaronne, il Santo del Signore.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 La terra si aperse, e tranghiottì Datan, E coperse il seguito di Abiram.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 E il fuoco arse la lor raunanza; La fiamma divampò gli empi.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 Fecero un vitello in Horeb, E adorarono una statua di getto;

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 E mutarono la lor gloria In una somiglianza di bue che mangia l'erba.

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 Dimenticarono Iddio, lor Salvatore, Il quale aveva fatte cose grandi in Egitto;

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 Cose maravigliose nel paese di Cam, Tremende al Mar rosso.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Onde egli disse di sterminarli; Se non che Mosè, suo eletto, si presentò alla rottura davanti a lui, Per istornar l'ira sua che non distruggesse.

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 Disdegnarono ancora il paese desiderabile; Non credettero alla sua parola.

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 E mormorarono ne' lor tabernacoli; Non attesero alla voce del Signore.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Onde egli alzò loro la mano, Che li farebbe cader nel deserto;

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 E che farebbe cader la lor progenie fra le genti, E che li dispergerebbe per li paesi.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Oltre a ciò si congiunsero con Baal-peor, E mangiarono de' sacrificii de' morti;

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 E dispettarono [Iddio] co' lor fatti, Onde la piaga si avventò a loro.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Ma Finees si feve avanti, e fece giudicio; E la piaga fu arrestata.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 E ciò gli fu reputato per giustizia, Per ogni età, in perpetuo.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 Provocarono ancora [il Signore] ad ira presso alla acque di Meriba, Ed avvenne del male a Mosè per loro.

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 Perciocchè inasprirono il suo spirito; Onde egli parlò disavvedutamente colle sue labbra.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 Essi non distrussero i popoli, Che il Signore aveva lor detto;

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 Anzi si mescolarono fra le genti, Ed impararono le loro opere;

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 E servirono a' loro idoli, E quelli furono loro per laccio;

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 E sacrificarono i lor figluoli. E le lor figliuole a' demoni;

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 E sparsero il sangue innocente, Il sangue de' lor figliuoli e delle lor figliuole, I quali sacrificarono agl'idoli di Canaan; E il paese fu contaminato di sangue.

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 Ed essi si contaminarono per le loro opere, E fornicarono per li lor fatti.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Onde l'ira del Signore si accese contro al suo popolo, Ed egli abbominò la sua eredità;

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 E li diede in man delle genti; E quelli che li odiavano signoreggiarono sopra loro.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 E i lor nemici li oppressarono; Ed essi furono abbassati sotto alla lor mano.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Egli li riscosse molte volte; Ma essi lo dispettarono co' lor consigli, Onde furono abbattuti per la loro iniquità.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 E pure egli ha riguardato, quando [sono stati] in distretta; Quando ha udito il lor grido;

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 E si è ricordato inverso loro del suo patto, E si è pentito, secondo la grandezza delle sue benignità.

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 Ed ha renduti loro pietosi Tutti quelli che li avevano menati in cattività.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Salvaci, o Signore Iddio nostro, E raccoglici d'infra le genti; Acciocchè celebriamo il Nome della tua santità, [E] ci gloriamo nella tua lode.

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Benedetto [sia] il Signore Iddio d'Israele di secolo in secolo. Or dica tutto il popolo: Amen. Alleluia.

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.