< Salmi 104 >
1 BENEDICI, anima mia, il Signore; O Signore Iddio mio, tu sei sommamente grande; Tu sei vestito di gloria e di magnificenza.
Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
2 Egli si ammanta di luce come di una vesta; Egli tende il cielo come una cortina.
Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;
3 Egli fa i palchi delle sue sale nelle acque; Egli pone le nuvole [per] suo carro: Egli passeggia sopra le ale del vento.
du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.
4 Egli fa i venti suoi Angeli, E il fuoco divampante suoi ministri.
Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
5 Egli ha fondata la terra sulle sue basi; Giammai in perpetuo non sarà smossa.
Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.
6 Tu l'avevi [già] coperta dell'abisso, come d'una vesta; Le acque si erano fermate sopra i monti.
Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.
7 Esse fuggirono per lo tuo sgridare; Si affrettarono per la voce del tuo tuono;
Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.
8 Erano salite sopra i monti; [ma] discesero nelle valli, Al luogo che tu hai loro costituito.
Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.
9 Tu hai [loro] posto un termine, il qual non trapasseranno; [E] non torneranno a coprir la terra.
En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.
10 [Egli è quel] che manda le fonti per le valli, Onde [esse] corrono fra i monti;
Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.
11 Abbeverano tutte le bestie della campagna; Gli asini salvatichi spengono la lor sete [con esse].
De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.
12 Presso a quelle si riparano gli uccelli del cielo; Fanno sentir di mezzo alle frondi le [lor] voci.
Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.
13 Egli adacqua i monti dalle sue stanze sovrane; La terra è saziata del frutto delle sue opere.
Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
14 Egli fa germogliar l'erba per le bestie; E l'erbaggio per lo servigio dell'uomo, Facendo uscire della terra il pane.
Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden
15 Egli rallegra il cuor dell'uomo col vino, Egli fa risplender la faccia coll'olio, E sostenta il cuor dell'uomo col pane.
och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.
16 Gli alberi del Signore [ne] son saziati; I cedri del Libano ch'egli ha piantati;
HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;
17 Dove gli uccelli si annidano; Gli abeti, [che son] la stanza della cicogna.
fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.
18 Gli alti monti [sono] per li cavriuoli; Le rocce [sono] il ricetto de' conigli.
Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.
19 Egli ha fatta la luna per le stagioni; Il sole conosce il suo occaso.
Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.
20 Tu mandi le tenebre, ed e' si fa notte, Nella quale tutte le fiere delle selve vanno attorno.
Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,
21 I leoncelli rugghiano dietro alla preda, E per chiedere a Dio il lor pasto.
de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.
22 [Ma, tosto ch]'è levato il sole, si raccolgono, E giacciono ne' lor ricetti.
Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.
23 Allora l'uomo esce alla sua opera, Ed al suo lavoro, infino alla sera.
Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.
24 Quanto grandi sono, o Signore, le tue opere! Tu le hai tutte fatte con sapienza; La terra è piena de' tuoi beni.
Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.
25 Ecco, il mar grande ed ampio: Quivi son rettili senza numero, Amimali piccoli e grandi.
Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.
26 Quivi nuotano le navi, E il Leviatan che tu hai formato per ischerzare in esso.
Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.
27 Tutti [gli animali] sperano in te, Che tu dii loro il lor cibo al suo tempo.
Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.
28 [Se] tu [lo] dài loro, [lo] ricolgono; [Se] tu apri la tua mano, son saziati di beni.
Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.
29 [Se] tu nascondi la tua faccia, sono smarriti; [Se] tu ritiri il fiato loro, trapassano, E ritornano nella lor polvere.
Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.
30 [Se] tu rimandi il tuo spirito son creati; E tu rinnuovi la faccia della terra.
Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.
31 Sia la gloria del Signore in eterno; Rallegrisi il Signore nelle sue opere;
HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,
32 Il quale se riguarda verso la terra, ella trema; Se tocca i monti, essi fumano.
han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.
33 Io canterò al Signore, mentre viverò; Io salmeggerò all'Iddio mio, tanto che io durerò.
Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.
34 Il mio ragionamento gli sarà piacevole, Io mi rallegrerò nel Signore.
Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.
35 Vengano meno i peccatori d'in su la terra, E gli empi non sieno più. Anima mia, benedici il Signore. Alleluia.
Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!