Proverbi 21
1 Il cuor del re [è] nella mano del Signore come ruscelli di acque; Egli lo piega a tutto ciò che gli piace.
Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
2 Tutte le vie dell'uomo gli paiono diritte; Ma il Signore pesa i cuori.
Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Far giustizia e giudicio [È] cosa più gradita dal Signore, che sacrificio.
Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
4 Gli occhi altieri, e il cuor gonfio, [Che son] la lampana degli empi, [son] peccato.
Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
5 I pensieri dell'[uomo] diligente [producono] di certo abbondanza; Ma l'uomo disavveduto [cade] senza fallo in necessità.
Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
6 Il far tesori con lingua di falsità [è] una cosa vana, Sospinta [in qua ed in là; e si appartiene] a quelli che cercan la morte.
De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
7 Il predar degli empi li trarrà in giù; Perciocchè hanno rifiutato di far ciò che [è] diritto.
De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
8 La via stravolta dell'uomo [è] anche strana; Ma l'opera di chi [è] puro [è] diritta.
En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
9 Meglio [è] abitare sopra un canto di un tetto, Che [con] una moglie rissosa in casa comune.
Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
10 L'anima dell'empio desidera il male; Il suo amico stesso non trova pietà appo lui.
Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
11 Quando lo schernitore è gastigato, il semplice [ne] diventa savio; E quando si ammonisce il savio, egli apprende scienza.
Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
12 Il giusto considera la casa dell'empio; Ella trabocca l'empio nel male.
Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Chi tura l'orecchio, per non udire il grido del misero, Griderà anch'egli, e non sarà esaudito.
Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
14 Il presente [dato] di nascosto acqueta l'ira; E il dono [porto] nel seno [acqueta] il forte cruccio.
En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
15 Il far ciò che è diritto [è] letizia al giusto; Ma [è] uno spavento agli operatori d'iniquità.
Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
16 L'uomo che devia dal cammino del buon senno Riposerà in compagnia de' morti.
Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
17 L'uomo che ama godere [sarà] bisognoso; Chi ama il vino e l'olio non arricchirà.
Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
18 L'empio [sarà per] riscatto del giusto; E il disleale [sarà] in iscambio degli [uomini] diritti.
Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
19 Meglio [è] abitare in terra deserta, Che [con] una moglie rissosa e stizzosa.
Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
20 Nell'abitacolo del savio [vi è] un tesoro di cose rare, e d'olii [preziosi]; Ma l'uomo stolto dissipa [tutto] ciò.
Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
21 Chi va dietro a giustizia e benignità Troverà vita, giustizia, e gloria.
Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
22 Il savio sale nella città de' valenti, Ed abbatte la forza di essa.
En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
23 Chi guarda la sua bocca e la sua lingua Guarda l'anima sua d'afflizioni.
Den som bevarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
24 Il nome del superbo presuntuoso [è: ] schernitore; Egli fa [ogni cosa] con furor di superbia.
Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
25 Il desiderio del pigro l'uccide; Perciocchè le sue mani rifiutano di lavorare.
Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
26 [L'uomo dato a] cupidigia appetisce tuttodì; Ma il giusto dona, e non risparmia.
Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
27 Il sacrificio degli empi [è] cosa abbominevole; Quanto più se l'offeriscono con scelleratezza!
De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
28 Il testimonio mendace perirà; Ma l'uomo che ascolta parlerà in perpetuo.
Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
29 L'uomo empio si rende sfacciato; Ma l'[uomo] diritto addirizza le sue vie.
En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
30 Non [vi è] sapienza, nè prudenza, Nè consiglio, incontro al Signore.
Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
31 Il cavallo è apparecchiato per lo giorno della battaglia; Ma il salvare [appartiene] al Signore.
Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
