Giobbe 4

1 ED Elifaz Temanita rispose, e disse:

Då svarade Eliphas af Thema, och sade:

2 Se noi imprendiamo a parlarti, ti sarà egli molesto? Ma pur chi potrebbe rattener le parole?

Du lider tilläfventyrs icke gerna, om man försöker att tala med dig? Men ho kan låtat?

3 Ecco, tu correggevi molti, E rinforzavi le mani rimesse.

Si, du hafver undervisat många, och styrkt trötta händer.

4 I tuoi ragionamenti ridirizzavano quelli che vacillavano, E tu raffermavi le ginocchia che piegavano.

Ditt tal hafver upprest dem, som fallne voro; och bäfvande knä hafver du förstärkt.

5 Ma ora che [il male] ti è avvenuto, tu te ne affanni; [Ora ch'è] giunto fino a te, tu ne sei smarrito.

Men nu, medan det kommer på dig, varder du förtvinad; och nu, medan det drabbar på dig, förskräckes du.

6 La tua pietà non [è] ella [stata] la tua speranza, [E] l'integrità delle tue vie la tua aspettazione?

Ja, der är nu din ( Guds ) fruktan, din tröst, ditt hopp, och din fromhet.

7 Deh! rammemorati, quale innocente perì mai, Ed ove furono gli [uomini] diritti [mai] distrutti?

Käre, tänk uppå, hvar är någor oskyldiger förgången? Eller hvar äro de rättfärdige någon tid utrotade?

8 Siccome io ho veduto che quelli che arano l'iniquità, E seminano la perversità, la mietono.

Såsom jag väl sett hafver, de som vedermödo plöjde, och olycko sådde, de skåro det ock upp;

9 Essi periscono per l'alito di Dio, E son consumati dal soffiar delle sue nari.

Att de äro genom Guds anda förgångne, och af hans vredes anda förgjorde.

10 Il ruggito del leone, e il grido del fier leone [son ribattuti]; E i denti de' leoncelli sono stritolati.

Lejonens rytande, och lejinnones röst, och de unga lejons tänder äro sönderbrutna.

11 Il vecchio leone perisce per mancamento di preda, E i figli della leonessa son dissipati.

Lejonet är förgånget, att det icke mera röfvar; och de unga lejon äro förskingrade.

12 Or mi è stata di nascosto significata una parola, E l'orecchio mio ne ha ritenuto un poco.

Och till mig är kommet ett hemligit ord, och mitt öra hafver deraf fått något märkeligit.

13 Fra le immaginazioni delle visioni notturne, Quando il più profondo sonno cade sopra gli uomini,

Då jag begrundade nattenes syner, då sömnen faller på menniskorna;

14 Mi è venuto uno spavento ed un tremito, Che ha spaventate tutte quante le mie ossa.

Då kom fruktan och bäfvande mig uppå, och all min ben förskräcktes.

15 Ed uno spirito è passato davanti a me, Che mi ha fatto arricciare i peli della mia carne;

Och då anden gick framom mig, reste mig håret på minom kropp.

16 Egli si è fermato, ed io non ho riconosciuto il suo aspetto; Una sembianza è stata davanti agli occhi miei, Ed io ho udita una voce sommessa [che diceva: ]

Då stod en för min ögon, och dess skapnad kände jag intet; han var stilla, och jag hörde ena röst:

17 L'uomo sarebbe egli giustificato da Dio? L'uomo sarebbe egli giudicato puro dal suo fattore?

Huru kan en menniska vara rättfärdigare än Gud; eller en man vara renare än han, som honom gjort hafver?

18 Ecco, egli non si fida ne' suoi servitori, E scorge della temerità ne' suoi Angeli.

Si, ibland sina tjenare finner han icke trohet, och i sinom Änglom finner han dårhet.

19 Quanto più in coloro che abitano in case di fango, Il cui fondamento [è] nella polvere, E che son ridotti in polvere, esposti a' vermi?

Huru mycket mer de som bo i lerhus; och de der grundade äro på jordene, skola förtäras af matk.

20 Dalla mattina alla sera sono stritolati, E periscono in perpetuo, senza che alcuno vi ponga mente.

Det varar ifrå morgonen intill aftonen, så varda de upphuggne; och förr än de varda det varse, äro de platt borto;

21 L'eccellenza ch'era in loro non si diparte ella? Muoiono, ma non con sapienza.

Och deras käraste förgås; och dö ock oförvarandes.