Giobbe 21
1 E GIOBBE rispose, e disse:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 Date udienza al mio ragionamento, E ciò [mi] sarà [in vece delle] vostre consolazioni.
Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.
3 Comportatemi che io parli; E poichè avrò parlato, beffatevi pure.
Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.
4 Quant'è a me, il mio lamento [si addirizza] egli ad un uomo? E perchè non sarebbe distretto lo spirito mio?
Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?
5 Riguardate a me, e stupite, E mettetevi la mano in su la bocca.
Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.
6 Io stesso, [quando] me ne ricordo, sono tutto attonito, E la carne mia ne prende orrore.
Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.
7 Perchè vivono gli empi? [Perchè] invecchiano, ed anche son forti e vigorosi?
Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?
8 La lor progenie [è] stabilita nel lor cospetto, insieme con loro; E i lor discendenti [son] davanti agli occhi loro.
De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.
9 Le case loro [non sono se non] pace, senza spavento; E la verga di Dio non [è] sopra loro.
Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.
10 I lor tori ammontano, e non fallano; Le lor vacche figliano, e non isperdono.
När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.
11 Essi mandano fuori i lor fanciulletti come pecore; E i lor figliuoli van saltellando.
Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.
12 Essi alzano [la voce] col tamburo e con la cetera; E si rallegrano al suon dell'organo.
De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.
De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid. (Sheol h7585)
14 Quantunque abbiano detto a Dio: Dipartiti da noi; Perciocchè noi non prendiam piacere nella conoscenza delle tue vie.
Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.
15 Che [è] l'Onnipotente, che noi gli serviamo? E che profitto faremo se lo preghiamo?
Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»
16 Ecco, il ben loro non [è] egli nelle lor mani? ([Sia] il consiglio degli empi lungi da me.)
Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!
17 Quante volte [avviene egli che] la lampana degli empi sia spenta, E che la lor ruina venga loro addosso, [E che Iddio] dià [loro] tormenti nella sua ira per lor parte?
Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?
18 [E che] sieno come paglia al vento, E come pula che il turbo invola?
De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.
19 [E che] Iddio riserbi a' lor figliuoli la violenza da loro usata; O che egli la renda a loro stessi, e ch'essi lo sentano?
»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.
20 [E che] gli occhi loro veggano la lor ruina, E ch'essi bevano dell'ira dell'Onnipotente?
Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.
21 Perciocchè [del rimanente], quale affezione avranno essi alle lor case, Da che il numero de' lor mesi sarà stato troncato?
Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?
22 Potrebbesi insegnar scienza a Dio? Conciossiachè egli sia quel che giudica gli eccelsi.
»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»
23 Colui muore nel colmo della felicità, In compiuta pace e tranquillità.
Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;
24 Le sue secchie son piene di latte, E le sue ossa sono abbeverate di midolla.
hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 E costui muore, [essendo] in amaritudine d'animo, E non avendo [giammai] mangiato con diletto.
Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.
26 Amendue giacciono nella polvere, E i vermini li coprono.
Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.
27 Ecco, io conosco i vostri pensamenti, E i malvagi discorsi che voi fate contro a me a torto.
Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.
28 Perciocchè voi direte: Ove [è] la casa del magnifico? Ed ove [sono] i padiglioni ove abitavano gli empi?
I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»
29 Non vi siete voi giammai informati da coloro che fanno viaggi? Voi non disdirete già i segnali ch'essi [ne] dànno;
Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:
30 Che il malvagio [è] riparato al giorno della ruina, Quando le ire sono sparse.
att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?
31 Chi gli rappresenterà la sua via in faccia? E chi gli farà la retribuzione di ciò ch'egli ha fatto?
Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?
32 Poi appresso egli è portato ne' sepolcri, E non attende più ad altro che all'avello.
Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.
33 I cespi della valle gli son dolci; Ed egli si tira dietro tutti gli uomini, Siccome davanti a lui [ne son iti] innumerabili.
Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.
34 Come dunque mi consolate voi vanamente? Conciossiachè nelle vostre repliche vi sia sempre della prevaricazione.
Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.
