Giobbe 21
1 E GIOBBE rispose, e disse:
Job svarade och sade:
2 Date udienza al mio ragionamento, E ciò [mi] sarà [in vece delle] vostre consolazioni.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Comportatemi che io parli; E poichè avrò parlato, beffatevi pure.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 Quant'è a me, il mio lamento [si addirizza] egli ad un uomo? E perchè non sarebbe distretto lo spirito mio?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Riguardate a me, e stupite, E mettetevi la mano in su la bocca.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Io stesso, [quando] me ne ricordo, sono tutto attonito, E la carne mia ne prende orrore.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Perchè vivono gli empi? [Perchè] invecchiano, ed anche son forti e vigorosi?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 La lor progenie [è] stabilita nel lor cospetto, insieme con loro; E i lor discendenti [son] davanti agli occhi loro.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Le case loro [non sono se non] pace, senza spavento; E la verga di Dio non [è] sopra loro.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 I lor tori ammontano, e non fallano; Le lor vacche figliano, e non isperdono.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 Essi mandano fuori i lor fanciulletti come pecore; E i lor figliuoli van saltellando.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 Essi alzano [la voce] col tamburo e con la cetera; E si rallegrano al suon dell'organo.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Quantunque abbiano detto a Dio: Dipartiti da noi; Perciocchè noi non prendiam piacere nella conoscenza delle tue vie.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 Che [è] l'Onnipotente, che noi gli serviamo? E che profitto faremo se lo preghiamo?
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Ecco, il ben loro non [è] egli nelle lor mani? ([Sia] il consiglio degli empi lungi da me.)
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 Quante volte [avviene egli che] la lampana degli empi sia spenta, E che la lor ruina venga loro addosso, [E che Iddio] dià [loro] tormenti nella sua ira per lor parte?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 [E che] sieno come paglia al vento, E come pula che il turbo invola?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 [E che] Iddio riserbi a' lor figliuoli la violenza da loro usata; O che egli la renda a loro stessi, e ch'essi lo sentano?
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 [E che] gli occhi loro veggano la lor ruina, E ch'essi bevano dell'ira dell'Onnipotente?
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 Perciocchè [del rimanente], quale affezione avranno essi alle lor case, Da che il numero de' lor mesi sarà stato troncato?
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Potrebbesi insegnar scienza a Dio? Conciossiachè egli sia quel che giudica gli eccelsi.
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 Colui muore nel colmo della felicità, In compiuta pace e tranquillità.
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 Le sue secchie son piene di latte, E le sue ossa sono abbeverate di midolla.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 E costui muore, [essendo] in amaritudine d'animo, E non avendo [giammai] mangiato con diletto.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 Amendue giacciono nella polvere, E i vermini li coprono.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Ecco, io conosco i vostri pensamenti, E i malvagi discorsi che voi fate contro a me a torto.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 Perciocchè voi direte: Ove [è] la casa del magnifico? Ed ove [sono] i padiglioni ove abitavano gli empi?
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Non vi siete voi giammai informati da coloro che fanno viaggi? Voi non disdirete già i segnali ch'essi [ne] dànno;
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 Che il malvagio [è] riparato al giorno della ruina, Quando le ire sono sparse.
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 Chi gli rappresenterà la sua via in faccia? E chi gli farà la retribuzione di ciò ch'egli ha fatto?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 Poi appresso egli è portato ne' sepolcri, E non attende più ad altro che all'avello.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 I cespi della valle gli son dolci; Ed egli si tira dietro tutti gli uomini, Siccome davanti a lui [ne son iti] innumerabili.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 Come dunque mi consolate voi vanamente? Conciossiachè nelle vostre repliche vi sia sempre della prevaricazione.
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
