Giobbe 20

1 E SOFAR Naamatita rispose, e disse:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Perciò i miei pensamenti m'incitano a rispondere, E perciò [questa] mia fretta [è] in me.

På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

3 Io ho udita la mia vituperosa riprensione; Ma lo spirito [mio] mi spinge a rispondere del mio intendimento.

Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

4 Non sai tu questo, [che è stato] d'ogni tempo, Da che l'uomo fu posto sopra la terra;

Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

5 Che il trionfo degli empi [è] di breve durata, E che la letizia dell'ipocrita [è sol] per un momento?

att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

6 Avvegnachè la sua altezza salisse fino al cielo, E il suo capo giungesse infino alle nuvole;

Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

7 Pur perirà egli in perpetuo, come lo sterco suo; Quelli che l'avranno veduto, diranno: Ove [è] egli?

Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

8 Egli se ne volerà via come un sogno, e non sarà [più] ritrovato, E si dileguerà come una visione notturna.

Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

9 L'occhio [che] l'avrà veduto nol [vedrà] più, E il suo luogo nol mirerà più.

Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

10 I suoi figliuoli procacceranno il favor de' poveri, E le sue mani restituiranno quel ch'egli avrà rapito per violenza.

Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

11 Le sue ossa saranno ripiene [degli eccessi] della sua gioventù, I quali giaceranno con lui in su la polvere.

Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

12 Se il male gli è stato dolce nella bocca, [Se] egli l'ha nascosto sotto la sua lingua;

Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

13 [Se] l'ha riserbato, e non l'ha gittato fuori; Anzi l'ha ritenuto in mezzo del suo palato;

är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

14 Il suo cibo gli si cangerà nelle sue viscere, E diverrà veleno d'aspido nelle sue interiora.

så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

15 Egli avrà trangugiate le ricchezze, ma egli le vomiterà; Iddio gliele caccerà fuor del ventre.

Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

16 Egli avrà succiato il veleno dell'aspido, La lingua della vipera l'ucciderà.

Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

17 Egli non vedrà i ruscelli, I fiumi, i torrenti del miele e del burro.

Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

18 Egli renderà [ciò che con] fatica [avrà acquistato], e non l'inghiottirà; Pari alla potenza [sua sarà] il suo mutamento, e non ne goderà.

Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

19 Perciocchè egli ha oppressato [altrui], egli lascerà [dietro a sè] de' bisognosi; [Perciocchè] egli ha rapita la casa [altrui], egli non edificherà [la sua].

Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20 Perciocchè egli non ha mai sentito riposo nel suo ventre, Non potrà salvar [nulla] delle sue più care cose.

Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

21 Nulla gli rimarrà da mangiare, E però egli non avrà più speranza ne' suoi beni.

Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

22 Quando egli sarà ripieno a sufficienza, allora sarà distretto; Tutte le mani de' miseri gli verranno contra.

Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

23 [Quando] egli sarà per empiersi il ventre, [Iddio] gli manderà addosso l'ardore della sua ira, E [la] farà piovere sopra lui, [e] sopra il suo cibo.

Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

24 [Quando egli] fuggirà dalle armi di ferro, Un arco di rame lo trafiggerà.

Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

25 [Come prima la saetta] sarà tratta fuori, La punta gli passerà per mezzo il fiele, Dopo esser uscita del suo turcasso; Spaventi gli saranno addosso.

När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

26 Tutte le tenebre [saran] nascoste ne' suoi nascondimenti; Un fuoco non soffiato lo divorerà; Chi sopravviverà nel suo tabernacolo, capiterà male.

Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

27 I cieli scopriranno la sua iniquità, E la terra si leverà contro a lui.

Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

28 La rendita della sua casa sarà trasportata [ad altri]; [Ogni cosa sua] scorrerà via, nel giorno dell'ira di esso,

Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

29 Questa [è] la parte [assegnata] da Dio all'uomo empio, E l'eredità [ch'egli riceve] da Dio per le sue parole.

Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.