Giobbe 12
1 E GIOBBE rispose, e disse:
Då svarade Job, och sade:
2 Sì, veramente voi [siete tutt]'un popolo, E la sapienza morrà con voi.
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Anch'io ho senno come voi; Io non sono da men di voi; Ed appo cui non [sono] cotali cose?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Io son quell'uomo ch'è schernito dal suo amico; [Ma un tale] invoca Iddio, ed egli gli risponderà; L'uomo giusto ed intiero è schernito.
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 Colui che sta per isdrucciolare col piè, [E], per estimazione di chi è felice, un tizzone sprezzato.
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 I tabernacoli de' ladroni prosperano, E [v'è] ogni sicurtà per quelli che dispettano Iddio, Nelle cui mani egli fa cadere [ciò che desiderano].
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 E in vero, domandane pur le bestie, ed esse tu [l]'insegneranno; E gli uccelli del cielo, ed essi te [lo] dichiareranno;
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 Ovvero, ragiona[ne] con la terra, ed essa te [l]'insegnerà; I pesci del mare eziandio te [lo] racconteranno.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Fra tutte queste [creature], Quale [è quella che] non sappia che la mano del Signore fa questo?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Nella cui mano [è] l'anima d'ogni [uomo] vivente, E lo spirito d'ogni carne umana.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 L'orecchio non prova egli le parole, Come il palato assapora le vivande?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Ne' vecchi [è] la sapienza, E nella grande età [è] la prudenza.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 Appo lui [è] la sapienza e la forza; A lui [appartiene] il consiglio e l'intelligenza.
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Ecco, [se] egli ruina, [la cosa] non può esser riedificata; [Se] serra alcuno, non gli può essere aperto.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Ecco, [se] egli rattiene le acque, elle si seccano; E [se] le lascia scorrere, rivoltano la terra sottosopra.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Appo lui [è] forza e ragione; A lui [appartiene] chi erra, e chi fa errare.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Egli ne mena i consiglieri spogliati, E fa impazzare i giudici.
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 Egli scioglie il legame dei re, E stringe la cinghia sopra i lor [propri] lombi.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Egli ne mena i rettori spogliati, E sovverte i possenti.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Egli toglie la favella agli eloquenti, E leva il senno a' vecchi.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Egli spande lo sprezzo sopra i nobili, E rallenta la cintura de' possenti.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Egli rivela le cose profonde, [traendole] fuor delle tenebre; E mette fuori alla luce l'ombra della morte.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Egli accresce le nazioni, ed [altesì] le distrugge; Egli sparge le genti, ed [altresì] le riduce insieme.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Egli toglie il senno a' capi de' popoli della terra, E li fa andar vagando per luoghi deserti, [ove] non [ha] via alcuna.
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 Vanno a tentone per le tenebre, senza luce alcuna: Ed egli li fa andare errando come un uomo ebbro.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
