Salmi 88
1 Canto. Salmo. Dei figli di Core. Al maestro del coro. Su «Macalat». Per canto. Maskil. Di Eman l'Ezraita. Signore, Dio della mia salvezza, davanti a te grido giorno e notte.
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Giunga fino a te la mia preghiera, tendi l'orecchio al mio lamento.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 Sono annoverato tra quelli che scendono nella fossa, sono come un morto ormai privo di forza.
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 E' tra i morti il mio giaciglio, sono come gli uccisi stesi nel sepolcro, dei quali tu non conservi il ricordo e che la tua mano ha abbandonato.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Mi hai gettato nella fossa profonda, nelle tenebre e nell'ombra di morte.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Pesa su di me il tuo sdegno e con tutti i tuoi flutti mi sommergi.
Din vrede vilar tungt på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Hai allontanato da me i miei compagni, mi hai reso per loro un orrore. Sono prigioniero senza scampo;
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 si consumano i miei occhi nel patire. Tutto il giorno ti chiamo, Signore, verso di te protendo le mie mani.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Compi forse prodigi per i morti? O sorgono le ombre a darti lode?
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Si celebra forse la tua bontà nel sepolcro, la tua fedeltà negli inferi?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Nelle tenebre si conoscono forse i tuoi prodigi, la tua giustizia nel paese dell'oblio?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 Ma io a te, Signore, grido aiuto, e al mattino giunge a te la mia preghiera.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 Perché, Signore, mi respingi, perché mi nascondi il tuo volto?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 Sono infelice e morente dall'infanzia, sono sfinito, oppresso dai tuoi terrori.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Sopra di me è passata la tua ira, i tuoi spaventi mi hanno annientato,
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 mi circondano come acqua tutto il giorno, tutti insieme mi avvolgono.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Hai allontanato da me amici e conoscenti, mi sono compagne solo le tenebre.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
