< Salmi 81 >
1 Al maestro del coro. Su «I torchi...». Di Asaf. Esultate in Dio, nostra forza, acclamate al Dio di Giacobbe.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
2 Intonate il canto e suonate il timpano, la cetra melodiosa con l'arpa.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
3 Suonate la tromba nel plenilunio, nostro giorno di festa.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
4 Questa è una legge per Israele, un decreto del Dio di Giacobbe.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
5 Lo ha dato come testimonianza a Giuseppe, quando usciva dal paese d'Egitto. Un linguaggio mai inteso io sento:
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
6 «Ho liberato dal peso la sua spalla, le sue mani hanno deposto la cesta.
"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
7 Hai gridato a me nell'angoscia e io ti ho liberato, avvolto nella nube ti ho dato risposta, ti ho messo alla prova alle acque di Meriba.
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
8 Ascolta, popolo mio, ti voglio ammonire; Israele, se tu mi ascoltassi!
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
9 Non ci sia in mezzo a te un altro dio e non prostrarti a un dio straniero.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
10 Sono io il Signore tuo Dio, che ti ho fatto uscire dal paese d'Egitto; apri la tua bocca, la voglio riempire.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
11 Ma il mio popolo non ha ascoltato la mia voce, Israele non mi ha obbedito.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
12 L'ho abbandonato alla durezza del suo cuore, che seguisse il proprio consiglio.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
13 Se il mio popolo mi ascoltasse, se Israele camminasse per le mie vie!
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
14 Subito piegherei i suoi nemici e contro i suoi avversari porterei la mia mano.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
15 I nemici del Signore gli sarebbero sottomessi e la loro sorte sarebbe segnata per sempre;
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
16 li nutrirei con fiore di frumento, li sazierei con miele di roccia».
Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."