< Salmi 81 >
1 Al maestro del coro. Su «I torchi...». Di Asaf. Esultate in Dio, nostra forza, acclamate al Dio di Giacobbe.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.
2 Intonate il canto e suonate il timpano, la cetra melodiosa con l'arpa.
Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 Suonate la tromba nel plenilunio, nostro giorno di festa.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Questa è una legge per Israele, un decreto del Dio di Giacobbe.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
5 Lo ha dato come testimonianza a Giuseppe, quando usciva dal paese d'Egitto. Un linguaggio mai inteso io sento:
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
6 «Ho liberato dal peso la sua spalla, le sue mani hanno deposto la cesta.
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
7 Hai gridato a me nell'angoscia e io ti ho liberato, avvolto nella nube ti ho dato risposta, ti ho messo alla prova alle acque di Meriba.
»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
8 Ascolta, popolo mio, ti voglio ammonire; Israele, se tu mi ascoltassi!
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
9 Non ci sia in mezzo a te un altro dio e non prostrarti a un dio straniero.
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Sono io il Signore tuo Dio, che ti ho fatto uscire dal paese d'Egitto; apri la tua bocca, la voglio riempire.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
11 Ma il mio popolo non ha ascoltato la mia voce, Israele non mi ha obbedito.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
12 L'ho abbandonato alla durezza del suo cuore, che seguisse il proprio consiglio.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 Se il mio popolo mi ascoltasse, se Israele camminasse per le mie vie!
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
14 Subito piegherei i suoi nemici e contro i suoi avversari porterei la mia mano.
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
15 I nemici del Signore gli sarebbero sottomessi e la loro sorte sarebbe segnata per sempre;
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
16 li nutrirei con fiore di frumento, li sazierei con miele di roccia».
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen. Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»