Salmi 81

1 Al maestro del coro. Su «I torchi...». Di Asaf. Esultate in Dio, nostra forza, acclamate al Dio di Giacobbe.

På Gittith, till att föresjunga, Assaphs. Sjunger Gudi gladeliga, den vår starkhet är; fröjdens Jacobs Gudi.

2 Intonate il canto e suonate il timpano, la cetra melodiosa con l'arpa.

Tager Psalmer, och för hit trummor, lusteliga harpor med psaltare.

3 Suonate la tromba nel plenilunio, nostro giorno di festa.

Blåser med basuner i nymånaden, i våra löfhyddohögtid.

4 Questa è una legge per Israele, un decreto del Dio di Giacobbe.

Ty detta är en sed i Israel, och en Jacobs Guds rätt.

5 Lo ha dato come testimonianza a Giuseppe, quando usciva dal paese d'Egitto. Un linguaggio mai inteso io sento:

Det hafver han till ett vittnesbörd satt i Joseph, då de utur Egypti land drogo, och främmande tungomål hört hade;

6 «Ho liberato dal peso la sua spalla, le sue mani hanno deposto la cesta.

Och jag deras axlar ifrån bördone friade, och deras händer vid krukorna qvitta vordo.

7 Hai gridato a me nell'angoscia e io ti ho liberato, avvolto nella nube ti ho dato risposta, ti ho messo alla prova alle acque di Meriba.

Då du åkallade mig i nödene, halp jag dig ut, och bönhörde dig, då tordönen öfverföll dig; och försökte dig vid trätovattnet. (Sela)

8 Ascolta, popolo mio, ti voglio ammonire; Israele, se tu mi ascoltassi!

Hör, mitt folk, jag vill betyga ibland dig; Israel, du skall höra mig;

9 Non ci sia in mezzo a te un altro dio e non prostrarti a un dio straniero.

Att ibland dig ingen annar Gud är, och du ingen främmande Gud tillbeder.

10 Sono io il Signore tuo Dio, che ti ho fatto uscire dal paese d'Egitto; apri la tua bocca, la voglio riempire.

Jag är Herren din Gud, som dig utur Egypti land fört hafver. Låt din mun vidt upp, låt mig uppfylla honom.

11 Ma il mio popolo non ha ascoltato la mia voce, Israele non mi ha obbedito.

Men mitt folk hörde intet mina röst, och Israel är intet om mig.

12 L'ho abbandonato alla durezza del suo cuore, che seguisse il proprio consiglio.

Så hafver jag låtit dem uti deras hjertas sinne, att de måga vandra efter sitt råd.

13 Se il mio popolo mi ascoltasse, se Israele camminasse per le mie vie!

Om mitt folk ville mig hörsamt vara, och Israel på minom vägom gå,

14 Subito piegherei i suoi nemici e contro i suoi avversari porterei la mia mano.

Så ville jag snart nederlägga deras fiendar, och vända mina hand emot deras motståndare.

15 I nemici del Signore gli sarebbero sottomessi e la loro sorte sarebbe segnata per sempre;

Och de som Herran hata, skulle fela uppå honom; men deras tid skulle evinnerliga vara,

16 li nutrirei con fiore di frumento, li sazierei con miele di roccia».

Och jag skulle spisa dem med bästa hvete, och mätta dem med hannog utu hälleberget.