Salmi 77

1 Al maestro del coro. Su «Iditum». Di Asaf. Salmo. La mia voce sale a Dio e grido aiuto; la mia voce sale a Dio, finché mi ascolti.

För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

2 Nel giorno dell'angoscia io cerco ilSignore, tutta la notte la mia mano è tesa e non si stanca; io rifiuto ogni conforto.

På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

3 Mi ricordo di Dio e gemo, medito e viene meno il mio spirito.

Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)

4 Tu trattieni dal sonno i miei occhi, sono turbato e senza parole.

Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

5 Ripenso ai giorni passati, ricordo gli anni lontani.

Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

6 Un canto nella notte mi ritorna nel cuore: rifletto e il mio spirito si va interrogando.

Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

7 Forse Dio ci respingerà per sempre, non sarà più benevolo con noi?

Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

8 E' forse cessato per sempre il suo amore, è finita la sua promessa per sempre?

Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

9 Può Dio aver dimenticato la misericordia, aver chiuso nell'ira il suo cuore?

Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)

10 E ho detto: «Questo è il mio tormento: è mutata la destra dell'Altissimo».

Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

11 Ricordo le gesta del Signore, ricordo le tue meraviglie di un tempo.

Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

12 Mi vado ripetendo le tue opere, considero tutte le tue gesta.

jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

13 O Dio, santa è la tua via; quale dio è grande come il nostro Dio?

Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

14 Tu sei il Dio che opera meraviglie, manifesti la tua forza fra le genti.

Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

15 E' il tuo braccio che ha salvato il tuo popolo, i figli di Giacobbe e di Giuseppe.

Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)

16 Ti videro le acque, Dio, ti videro e ne furono sconvolte; sussultarono anche gli abissi.

Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

17 Le nubi rovesciarono acqua, scoppiò il tuono nel cielo; le tue saette guizzarono.

Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

18 Il fragore dei tuoi tuoni nel turbine, i tuoi fulmini rischiararono il mondo, la terra tremò e fu scossa.

Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

19 Sul mare passava la tua via, i tuoi sentieri sulle grandi acque e le tue orme rimasero invisibili.

Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

20 Guidasti come gregge il tuo popolo per mano di Mosè e di Aronne.

Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.