Salmi 74
1 O Dio, perché ci respingi per sempre, perché divampa la tua ira contro il gregge del tuo pascolo? Maskil. Di Asaf.
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Ricordati del popolo che ti sei acquistato nei tempi antichi. Hai riscattato la tribù che è tuo possesso, il monte Sion, dove hai preso dimora.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Volgi i tuoi passi a queste rovine eterne: il nemico ha devastato tutto nel tuo santuario.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Ruggirono i tuoi avversari nel tuo tempio, issarono i loro vessilli come insegna.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 Come chi vibra in alto la scure nel folto di una selva,
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 con l'ascia e con la scure frantumavano le sue porte.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 Hanno dato alle fiamme il tuo santuario, hanno profanato e demolito la dimora del tuo nome;
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 pensavano: «Distruggiamoli tutti»; hanno bruciato tutti i santuari di Dio nel paese.
De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 Non vediamo più le nostre insegne, non ci sono più profeti e tra di noi nessuno sa fino a quando...
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 Fino a quando, o Dio, insulterà l'avversario, il nemico continuerà a disprezzare il tuo nome?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Perché ritiri la tua mano e trattieni in seno la destra?
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Eppure Dio è nostro re dai tempi antichi, ha operato la salvezza nella nostra terra.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Tu con potenza hai diviso il mare, hai schiacciato la testa dei draghi sulle acque.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Al Leviatàn hai spezzato la testa, lo hai dato in pasto ai mostri marini.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Fonti e torrenti tu hai fatto scaturire, hai inaridito fiumi perenni.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Tuo è il giorno e tua è la notte, la luna e il sole tu li hai creati.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Tu hai fissato i confini della terra, l'estate e l'inverno tu li hai ordinati.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Ricorda: il nemico ha insultato Dio, un popolo stolto ha disprezzato il tuo nome.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 Non abbandonare alle fiere la vita di chi ti loda, non dimenticare mai la vita dei tuoi poveri.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Sii fedele alla tua alleanza; gli angoli della terra sono covi di violenza.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 L'umile non torni confuso, l'afflitto e il povero lodino il tuo nome.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Sorgi, Dio, difendi la tua causa, ricorda che lo stolto ti insulta tutto il giorno.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Non dimenticare lo strepito dei tuoi nemici; il tumulto dei tuoi avversari cresce senza fine.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
