Salmi 71

1 In te mi rifugio, Signore, ch'io non resti confuso in eterno.

Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.

2 Liberami, difendimi per la tua giustizia, porgimi ascolto e salvami.

Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.

3 Sii per me rupe di difesa, baluardo inaccessibile, poiché tu sei mio rifugio e mia fortezza.

Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.

4 Mio Dio, salvami dalle mani dell'empio, dalle mani dell'iniquo e dell'oppressore.

Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.

5 Sei tu, Signore, la mia speranza, la mia fiducia fin dalla mia giovinezza.

Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.

6 Su di te mi appoggiai fin dal grembo materno, dal seno di mia madre tu sei il mio sostegno; a te la mia lode senza fine.

Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.

7 Sono parso a molti quasi un prodigio: eri tu il mio rifugio sicuro.

Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.

8 Della tua lode è piena la mia bocca, della tua gloria, tutto il giorno.

Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.

9 Non mi respingere nel tempo della vecchiaia, non abbandonarmi quando declinano le mie forze.

Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.

10 Contro di me parlano i miei nemici, coloro che mi spiano congiurano insieme:

Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;

11 «Dio lo ha abbandonato, inseguitelo, prendetelo, perché non ha chi lo liberi».

Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.

12 O Dio, non stare lontano: Dio mio, vieni presto ad aiutarmi.

Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.

13 Siano confusi e annientati quanti mi accusano, siano coperti d'infamia e di vergogna quanti cercano la mia sventura.

Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.

14 Io, invece, non cesso di sperare, moltiplicherò le tue lodi.

Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.

15 La mia bocca annunzierà la tua giustizia, proclamerà sempre la tua salvezza, che non so misurare.

Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.

16 Dirò le meraviglie del Signore, ricorderò che tu solo sei giusto.

Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.

17 Tu mi hai istruito, o Dio, fin dalla giovinezza e ancora oggi proclamo i tuoi prodigi.

Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.

18 E ora, nella vecchiaia e nella canizie, Dio, non abbandonarmi, finché io annunzi la tua potenza, a tutte le generazioni le tue meraviglie.

Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.

19 La tua giustizia, Dio, è alta come il cielo, tu hai fatto cose grandi: chi è come te, o Dio?

Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?

20 Mi hai fatto provare molte angosce e sventure: mi darai ancora vita, mi farai risalire dagli abissi della terra,

Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.

21 accrescerai la mia grandezza e tornerai a consolarmi.

Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.

22 Allora ti renderò grazie sull'arpa, per la tua fedeltà, o mio Dio; ti canterò sulla cetra, o santo d'Israele.

Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.

23 Cantando le tue lodi, esulteranno le mie labbra e la mia vita, che tu hai riscattato.

Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.

24 Anche la mia lingua tutto il giorno proclamerà la tua giustizia, quando saranno confusi e umiliati quelli che cercano la mia rovina.

Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.