Salmi 2

1 Perché le genti congiurano perché invano cospirano i popoli?

Hvarföre vredgas Hedningarna, och folken tala så fåfängt?

2 Insorgono i re della terra e i principi congiurano insieme contro il Signore e contro il suo Messia:

Konungarna på jordene resa sig upp, och herrarna rådslå med hvarannan emot Herran och hans Smorda:

3 «Spezziamo le loro catene, gettiamo via i loro legami».

Låt oss sönderslita deras bojor, och kasta deras band bort ifrån oss.

4 Se ne ride chi abita i cieli, li schernisce dall'alto il Signore.

Men den i himmelen bor, begabbar dem, och Herren bespottar dem.

5 Egli parla loro con ira, li spaventa nel suo sdegno:

Han skall en gång tala med dem i sine vrede, och med sine grymhet skall han förskräcka dem.

6 «Io l'ho costituito mio sovrano sul Sion mio santo monte».

Men jag hafver insatt min Konung på mitt helga berg Zion.

7 Annunzierò il decreto del Signore. Egli mi ha detto: «Tu sei mio figlio, io oggi ti ho generato.

Jag vill om ett sådant sätt predika, som Herren till mig sagt hafver: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig.

8 Chiedi a me, ti darò in possesso le genti e in dominio i confini della terra.

Äska, af mig, så vill jag gifva dig Hedningarna till arfs, och verldenes ändar till egendom.

9 Le spezzerai con scettro di ferro, come vasi di argilla le frantumerai».

Du skall sönderslå dem med jernspiro; såsom lerpottor skall du sönderkrossa dem.

10 E ora, sovrani, siate saggi istruitevi, giudici della terra;

Så låter nu undervisa eder, I Konungar; och låter tukta eder, I domare på jordene.

11 servite Dio con timore e con tremore esultate;

Tjener Herranom med fruktan, och fröjder eder med bäfvande.

12 che non si sdegni e voi perdiate la via. Improvvisa divampa la sua ira. Beato chi in lui si rifugia.

Hyller Sonen, att han icke förtörnas, och I förgås på, vägenom; ty hans vrede skall snart begynna att bränna; men salige äro alle de som trösta på honom.