< Salmi 139 >
1 Signore, tu mi scruti e mi conosci, Al maestro del coro. Di Davide. Salmo.
En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.
2 tu sai quando seggo e quando mi alzo. Penetri da lontano i miei pensieri,
Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.
3 mi scruti quando cammino e quando riposo. Ti sono note tutte le mie vie;
Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.
4 la mia parola non è ancora sulla lingua e tu, Signore, gia la conosci tutta.
Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.
5 Alle spalle e di fronte mi circondi e poni su di me la tua mano.
Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.
6 Stupenda per me la tua saggezza, troppo alta, e io non la comprendo.
Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.
7 Dove andare lontano dal tuo spirito, dove fuggire dalla tua presenza?
Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?
8 Se salgo in cielo, là tu sei, se scendo negli inferi, eccoti. (Sheol )
Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der. (Sheol )
9 Se prendo le ali dell'aurora per abitare all'estremità del mare,
Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,
10 anche là mi guida la tua mano e mi afferra la tua destra.
Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.
11 Se dico: «Almeno l'oscurità mi copra e intorno a me sia la notte»;
Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.
12 nemmeno le tenebre per te sono oscure, e la notte è chiara come il giorno; per te le tenebre sono come luce.
Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.
13 Sei tu che hai creato le mie viscere e mi hai tessuto nel seno di mia madre.
Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.
14 Ti lodo, perché mi hai fatto come un prodigio; sono stupende le tue opere, tu mi conosci fino in fondo.
Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.
15 Non ti erano nascoste le mie ossa quando venivo formato nel segreto, intessuto nelle profondità della terra.
Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.
16 Ancora informe mi hanno visto i tuoi occhi e tutto era scritto nel tuo libro; i miei giorni erano fissati, quando ancora non ne esisteva uno.
Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.
17 Quanto profondi per me i tuoi pensieri, quanto grande il loro numero, o Dio;
Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!
18 se li conto sono più della sabbia, se li credo finiti, con te sono ancora.
Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.
19 Se Dio sopprimesse i peccatori! Allontanatevi da me, uomini sanguinari.
Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.
20 Essi parlano contro di te con inganno: contro di te insorgono con frode.
Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.
21 Non odio, forse, Signore, quelli che ti odiano e non detesto i tuoi nemici?
Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.
22 Li detesto con odio implacabile come se fossero miei nemici.
Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.
23 Scrutami, Dio, e conosci il mio cuore, provami e conosci i miei pensieri:
Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;
24 vedi se percorro una via di menzogna e guidami sulla via della vita.
Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.