Salmi 102

1 Preghiera di un afflitto che è stanco e sfoga dinanzi a Dio la sua angoscia. Signore, ascolta la mia preghiera, a te giunga il mio grido.

Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

2 Non nascondermi il tuo volto; nel giorno della mia angoscia piega verso di me l'orecchio. Quando ti invoco: presto, rispondimi.

HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

3 Si dissolvono in fumo i miei giorni e come brace ardono le mie ossa.

Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

4 Il mio cuore abbattuto come erba inaridisce, dimentico di mangiare il mio pane.

Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

5 Per il lungo mio gemere aderisce la mia pelle alle mie ossa.

Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

6 Sono simile al pellicano del deserto, sono come un gufo tra le rovine.

För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

7 Veglio e gemo come uccello solitario sopra un tetto.

Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

8 Tutto il giorno mi insultano i miei nemici, furenti imprecano contro il mio nome.

Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

9 Di cenere mi nutro come di pane, alla mia bevanda mescolo il pianto,

Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

10 davanti alla tua collera e al tuo sdegno, perché mi sollevi e mi scagli lontano.

Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

11 I miei giorni sono come ombra che declina, e io come erba inaridisco.

för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

12 Ma tu, Signore, rimani in eterno, il tuo ricordo per ogni generazione.

Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

13 Tu sorgerai, avrai pietà di Sion, perché è tempo di usarle misericordia: l'ora è giunta.

Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

14 Poiché ai tuoi servi sono care le sue pietre e li muove a pietà la sua rovina.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

15 I popoli temeranno il nome del Signore e tutti i re della terra la tua gloria,

Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

16 quando il Signore avrà ricostruito Sion e sarà apparso in tutto il suo splendore.

Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

17 Egli si volge alla preghiera del misero e non disprezza la sua supplica.

när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

18 Questo si scriva per la generazione futura e un popolo nuovo darà lode al Signore.

när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

19 Il Signore si è affacciato dall'alto del suo santuario, dal cielo ha guardato la terra,

Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

20 per ascoltare il gemito del prigioniero, per liberare i condannati a morte;

att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

21 perché sia annunziato in Sion il nome del Signore e la sua lode in Gerusalemme,

för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

22 quando si aduneranno insieme i popoli e i regni per servire il Signore.

på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

23 Ha fiaccato per via la mia forza, ha abbreviato i miei giorni.

när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

24 Io dico: Mio Dio, non rapirmi a metà dei miei giorni; i tuoi anni durano per ogni generazione.

Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

25 In principio tu hai fondato la terra, i cieli sono opera delle tue mani.

Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

26 Essi periranno, ma tu rimani, tutti si logorano come veste, come un abito tu li muterai ed essi passeranno.

I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

27 Ma tu resti lo stesso e i tuoi anni non hanno fine.

de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

28 I figli dei tuoi servi avranno una dimora, resterà salda davanti a te la loro discendenza.

Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.