Proverbi 5
1 Figlio mio, fà attenzione alla mia sapienza e porgi l'orecchio alla mia intelligenza,
Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 perché tu possa seguire le mie riflessioni e le tue labbra custodiscano la scienza.
så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Stillano miele le labbra di una straniera e più viscida dell'olio è la sua bocca;
Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 ma ciò che segue è amaro come assenzio, pungente come spada a doppio taglio.
Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg. (Sheol h7585)
6 Per timore che tu guardi al sentiero della vita, le sue vie volgono qua e là; essa non se ne cura.
Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Ora, figlio mio, ascoltami e non allontanarti dalle parole della mia bocca.
Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Tieni lontano da lei il tuo cammino e non avvicinarti alla porta della sua casa,
Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 per non mettere in balìa di altri il tuo vigore e i tuoi anni in balìa di un uomo crudele,
Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 perché non si sazino dei tuoi beni gli estranei, non finiscano le tue fatiche in casa di un forestiero
må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 e tu non gema sulla tua sorte, quando verranno meno il tuo corpo e la tua carne,
så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 e dica: «Perché mai ho odiato la disciplina e il mio cuore ha disprezzato la correzione?
och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Non ho ascoltato la voce dei miei maestri, non ho prestato orecchio a chi m'istruiva.
Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 Per poco non mi son trovato nel colmo dei mali in mezzo alla folla e all'assemblea».
Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Bevi l'acqua della tua cisterna e quella che zampilla dal tuo pozzo,
Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 perché le tue sorgenti non scorrano al di fuori, i tuoi ruscelli nelle pubbliche piazze,
Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 ma siano per te solo e non per degli estranei insieme a te.
Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Sia benedetta la tua sorgente; trova gioia nella donna della tua giovinezza:
Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 cerva amabile, gazzella graziosa, essa s'intrattenga con te; le sue tenerezze ti inebrino sempre; sii tu sempre invaghito del suo amore!
hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Perché, figlio mio, invaghirti d'una straniera e stringerti al petto di un'estranea?
Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Poiché gli occhi del Signore osservano le vie dell'uomo ed egli vede tutti i suoi sentieri.
Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 L'empio è preda delle sue iniquità, è catturato con le funi del suo peccato.
Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 Egli morirà per mancanza di disciplina, si perderà per la sua grande stoltezza.
Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.
